Att det skulle vara annorlunda att resa med ett litet barn förstod vi ju och vi fick en försmak av det redan på flygplatsen hemma igår. Vid gaten satt ett helt gäng med människor av olika nationalitet och Vilja blev medelpunkten i rummet. En egyptisk kvinna kom fram och pussade henne på handen och tog henne i famnen och gick iväg med henne. Och en syrisk kvinna frågade om vi hade fler barn. När vi sa att vi inte hade det så sa hon att vi måste skaffa många eftersom dom blir så “genious”. Vi kunde ju inte annat än att hålla med om att Vilja är fin såklart. Det blev en ganska hemsk natt inatt. Jag var övertygad om att vi inte skulle kunna komma iväg. Jag vaknade vid ett och hade så ont i magen på ett sätt som jag inte haft förut. Efter en stund fick Mange ringa efter en läkare och vi fick prata med en kvinna på sos som ville skicka en ambulans till mig så att jag kunde åka in till Danderyd och kolla vad det var. Men jag ville avvakta lite och efter en halvtimme blev det så bra att jag kunde somna om. Idag känns det okej. Och jag vill inte att ni ska oroa er, det finns bra läkare i USA också om det skulle behövas.