Stockholm, Wisconsin
Inlägget innehåller reklam genom en annonslänk till Bokus.
För en tid sen läste jag boken United Stockholms of America som med text och bild beskriver den handfull orter i USA som grundats av svenska utvandrare och fått namnet Stockholm. En av dessa orter som faktiskt lever kvar ligger vid Mississippifloden i Wisconsin, ca 1,5 timmars bilväg från Minneapolis. Här bodde vi på det lilla, charmiga Spring Street Inn. Bart, som driver Spring Street Inn, är en smått excentrisk men väldigt trevlig och gästvänlig värd. Han har katter, hundar, höns, fiskar och en papegoja vilket barnen älskade. Hela kvällen satt han ute på trottoarkanten och spelade gitarr, munspel och sjöng vilket både vi och barnen gillade. Mycket stämningsfullt.
Stockholm har en handfull små butiker, många med inriktning på konst och hantverk. Bland annat finns en svensk hemslöjdsbutik men det finns även ett pajcafé, en “general store” och ett litet museum som berättar om ortens historia och är gratis att gå in i. Är man här en vardag, vilket vi var, stänger tyvärr allt kl 17. Vill man hitta en bit mat på kvällen är då bästa alternativet att ta bilen till Pepin, som ligger ca 10 minuter med bil söderut längs floden.
Erik Peterson hette den svenske immigrant som grundade Stockholm på 1850-talet. Han hade utvandrat från Sverige och jobbade med timmer på Mississippifloden när han upptäckte en plats han tyckte skulle lämpa sig för nybyggare. Han återvände till sin hemort i Sverige, Bjurtjärn, för att få fler folk att utvandra. Fler än 200 personer fick han med sig som han tog bra betalt av men de blev inkvarterade under dåliga förhållanden vid färden över Atlanten och på tåget vidare västerut mot Wisconsin blev det boskapsvagn. En tredjedel av utvandrarna, inklusive hans egen mor, dog. Många avbröt resan, endast 30 personer kom fram och kunde slå sig ner och börja bygga upp det som idag är Stockholm, Wisconsin. Erik Petersons grav finns en kort promenad från centrum. Den var inte helt lätt att hitta men Charlene på Bogus Creek Cafe, där vi hade ätit frukost, visade prov på amerikansk småstadsvänlighet och promenerade med oss och visade vägen.
Det här var ett ställe vi borde ha stannat längre på.
