Norrskensturen
Januari, runt 30 minusgrader, nattsvart fast klockan inte ens är sju. Men ikväll ska vi äntligen få åka ut i de norrländska skogarna och förhoppningsvis se det. Norrskenet! I ett skotergarage ute i skogen bylsar vi på oss kläder. Och bylsar är rätt ord. Skoteroveraller över termobyxor och underställ. Balaklavas, mössor, rejäla vantar, ullstrumpor – ju mer kläder desto bättre. Om det inte är billiga bomullsstrumpor vill säga. För då är det nästan bättre att vara utan strumpor i kylan får vi höra.
En skoter med påkopplad släde som ska köras av äldre man från Norrland väntar på oss när vi kommer ut ur garaget. Det blir föraren, vi två och fyra indier på den här turen. När vi satt oss tillrätta på släden kommer en kille som jobbar där och ser att vi nog inte har tillräckligt varma mössor ändå. När han kliver upp på släden och försöker sätta på Magnus en pälsmössa gasar skoterföraren iväg. Han har inte sagt till att det var dags så ingen var direkt redo. Stängerna på slädens sidor, som ska hindra att man ramlar av, har ingen heller brytt sig om att fälla upp. Något som föraren, tillika vår guide, upptäcker långt senare.
Bara några få minuter in på turen får vi stanna för att en skoter i ett annat följe har kört in i en sten. Leden genom skogen är smal och vi kommer inte vidare förrän vi hjälpt den krockade skotern loss. Under tiden hinner det komma ett hundspann i motsatt riktning. Hundspannets förare tar beslutet att försöka klämma sig förbi oss där vi står vilket resulterar i att hundspannet och vår släde hakar i varann och det tar tvärstopp.
Vi åker länge genom skog och över frusna sjöar. Vinterlandskapet är väldigt vackert. Det är bara synd att det inte är stjärnklart, det hindrar norrskenet från att synas. Framförallt lider vi med indierna som åkt tåg upp hit från Stockholm enbart för att få se norrskenet. Imorgon ska dom ta tåget tillbaka igen. Norrlänningen stannar skotern ibland och frågar om allt är okej. Sen kör vi vidare. Första gången vi går ur släden är på isen där några andra har samlats vid en eld. Indierna piggnar redan till och börjar leta efter Norrskenet på himlen. Är det här platsen där vi kan se Norrskenet? Föraren mumlar lite på svengelska om moln och bristen på stjärnor, sen kör vi vidare.
Efter en dryg timme stannar vi till vid en liten kåta. Här inne brinner en eld och vi ska få värma oss, dricka varm lingondricka, kaffe och äta mat. Rökt renkött med potatis. Indierna meddelar att dom är vegetarianer och det visar sig att inga alternativ finns. Man hade visst missat att kolla detta vid bokningstillfället. Föraren, som också är kocken, lagar till både souvas och efterrätt med hjortron. Det är mysigt att sitta i stugan vid elden. Vi blir kvar ett tag och får en mängd tips om vilka ställen i Indien vi bör besöka.
När det är dags att ge sig av väljer skoterföraren en märklig väg mellan två tallar som står ganska tätt. För tätt, visar det sig när det plötsligt tar tvärstopp och släden sitter fastkilad. 30 minuter senare har vi med hävstång, yxa, muskelkraft och lite andra högst improviserade redskap lyckats få loss släden och färden kan fortsätta.
Något norrsken får vi tyvärr inte se ikväll men det blev utan tvekan en minnesvärd utflykt. En kväll som vi sent kommer glömma. När skotern är parkerad och vi ska få skjuts tillbaka till hotellet går minibussens skjutdörr inte att stänga. Som vanligt säger föraren inte så mycket utan mumlar mest för sig själv. Då är det nästan midnatt, vi har lämnat tillbaka alla varma kläder vi lånat i skotergaraget, ute är det -27 grader ungefär och vi sitter och huttrar i en iskall bil. Magnus ser ett rep i bagaget och skojar lite om att vi kanske borde använda det. Guiden blir förtjust och fäster repet i dörren, genom ett handtag och så bak till Magnus. Med orden: Du ser ut som en bilmekaniker, så ger han repänden till Magnus och säger åt honom att hålla hårt så dörren inte glider upp när vi kör 100 km/h. Den decimeterstora öppna springan ser till att 27 minusgrader blåser rakt in på oss i baksätet när vi färdas längs E10 tillbaka till hotellet.
Den natten sover vi skönt i varma sängar och gläds åt att vi inte bokat rum i ishotellet den natten.