Black Hills och Mount Rushmore

7 september 2017

Magnus

Kommentera

Deadwood

Deadwood är en gammal stad som fick en boom när guld hittades i Black Hills på 1870-talet. Staden blev snabbt fylld av spelare, outlaws och guldgrävare. Det var på Saloon 10 här som Wild Bill Hickok blev skjuten när han spelade poker. Han satt då med par i ess och par i åttor på handen och det är därför känt som ”Död mans hand”. Inne på Saloon 10 spelas några gånger om dagen upp en kort teater om Wild Bill och hans död. Stolen han satt på när han sköts finns också bevarad där. I staden kan man besöka kyrkogården där Wild Bill och Calamity Jane ligger begravda. Sedan det blev lagligt att spela igen, i slutet av 1900-talet, finns det mängder av casinon här och lagarna i South Dakota är hårda. Barn får inte vara nära en spelmaskin och absolut inte se på när någon spelar så på vissa ställen är det svårt att ha med barnen eftersom det finns spelmaskiner nästan överallt. Det finns också många salooner, barer och souveniraffärer. Vi promenerade omkring några timmar, åt en glass, besökte Adams museet och såg teatern om Wild Bill. Sedan tyckte vi att det räckte och åkte vidare mot Mount Rushmore.

Mount Rushmore

Mount Rushmore är ju en av de mest kända platserna i USA. Vi kom dit på kvällen runt sju. Det är gratis inträde men det kostar 10 dollar att parkera bilen. Dock gäller parkeringsbiljetten ett år. Trots att det var kväll var det ganska mycket folk här (Överhuvudtaget är det ganska mycket människor i rörelse i de här trakterna, åtminstone sommartid). Vi tog några kort, promenerade en bit och åt en god middag i restaurangen som också ligger här. När vi skulle åka därifrån berättade en kvinna att showen precis skulle börja och när vi gick ner i amfiteatern var den full av folk. ”Showen” bestod av att en ranger berättade om hur amerikanerna hade besegrat engelsmännen i några slag och sedan läste hon en dikt som hade skrivits då, dikten som numera är USA’s nationalsång. Militärer fick resa på sig och fick en applåd och sedan visades en film om presidenterna som är avbildade i klipporna och deras historia. Det hela avslutades med att berget lystes upp och alla sjöng nationalsången tillsammans. Patriotiskt som vanligt vid såna här platser.

Custer State Park

Peter Norbeck Scenic Byway är en slingrande väg genom Black Hills, över träbroar och genom tunnlar. När vi var här bilade vi en del av den sträckan, från Mount Rushmore, längs den väg som formellt heter Highway 16A och söderut till Custer State Park. Här vek vi in på en annan väg kallad Wildlife Loop Road, en sträcka där det ska finnas goda möjligheter att se vilda djur. Vi såg bisonoxar, präriehundar och vilda åsnor. Det här är en väldigt fin del av Black Hills och tveklöst något man ska lägga minst en dag på om man befinner sig är och har tillgång till bil.

48 hour sale April Image Banner 832 x 200

Little Bighorn

7 augusti 2017

Magnus

Kommentera

I sydöstra delen av Montana ligger Little Bighorn National Monument. Det är alltså platsen för det mest kända slaget i kriget mellan Siouxindianerna och USA’s armé, slaget vid Little Bighorn. Slaget utkämpades i juni 1876 och siouxindianerna gick segrande ur den striden där bl.a den kände officeraren George Custer stupade.

National Monuments i USA är, likt nationalparkerna, ställen som sällan gör en besviken. Det kostar $20 att åka in (när vi var här hade vi dock tur, betalstationen var obemannad och vi fick åka in utan att betala). Här finns ett litet museum med tillhörande shop som är intressant att besöka, även barnen tyckte det var intressant och ställde många frågor. Alldeles utanför museet hålls Ranger Talks, här är det bara att slå sig ner och lyssna när en ranger berättar historien kring platsen. Framförallt tar man dock den lilla promenadvägen (inte mer än 100-200 meter) som leder upp till kullen, Last Stand Hill, och området där omkring där slaget stod. Här finns ett minnesmonument, informationsskyltar och stenar som visar var soldater och indianer stupade. Det hade varit stort om man här hade talat om vilket folkmord som faktiskt begicks på ursprungsbefolkningen i Nordamerika under den här tiden. Det gör man inte, men det känns ändå som att båda sidor lyfts fram på ett ganska balanserat och respektfullt sätt.

På området ligger också Custer National Cemetery, en begravningsplats med vita gravstenar i långa rader. Här ligger några av de soldater som stupade vid slaget begravda men framför allt soldater från världskrigen eller andra krig där USA varit inblandat.

Tripadvisor SE 728x90

Kaffestugan i Böda och en härlig dag på Öland

2 augusti 2017

Linda

Kommentera

Den här sommaren har varit så bra! Så trots att de 7 semesterveckorna börjar lida mot sitt slut så känns det faktiskt helt okej. Dessutom har vi en del reseplaner för hösten och våren att se fram emot. Vi har också en hel del inlägg kvar att skriva om vår road trip i USA i sommar, Öland och Stockholm så det dyker upp här på bloggen inom kort.

Idag kom vi upp mycket tidigare än vanligt och fick en lång och skön dag på Öland. Vi åt lunch i Böda. Där finns Kaffestugan som kan ha Ölands godaste pizzor, i alla fall av de vi har testat. Jag önskar att det fanns sådana pizzor i vår stad!

På Kaffestugan bakas pizzor bara under sommaren och det finns inte så många olika sorter att välja mellan, men det gör inget när alla är så goda. Pizzorna är väldigt populära så det brukar vara ganska lång väntetid, men idag hade vi tur och kom precis vid 12 när de börjar baka pizzor och behövde inte vänta länge alls. Pizzorna bakas i stenugn och bagaren lägger på flera av ingredienserna efter gräddningen. Idag delade vi på två pizzor, den ena var en med vit parmesansås, färsk potatis, chevre, cheddar, mozzarella, färsk rosmarin och honung. Den andra hade tomatsås, soltorkade tomater, ost, rödlök, ruccola, avokado och citronolja. Mums! Jag längtar redan till nästa sommar!

Kaffestugan ligger längs vägen och ser inte så mycket ut för världen men låt er inte luras, där inne väntar fantastiska saker! Kaffestugan gör egen glass, rostar sitt eget kaffe och bakar surdegsbröd och bullar utöver de smaskiga pizzorna. Ett ställe som ni alltså inte bör missa när ni besöker norra Öland nästa gång.

.


Stockholm, Wisconsin

18 juli 2017

Magnus

Kommentera

Inlägget innehåller reklam genom en annonslänk till Bokus.

För en tid sen läste jag boken United Stockholms of America som med text och bild beskriver den handfull orter i USA som grundats av svenska utvandrare och fått namnet Stockholm. En av dessa orter som faktiskt lever kvar ligger vid Mississippifloden i Wisconsin, ca 1,5 timmars bilväg från Minneapolis. Här bodde vi på det lilla, charmiga Spring Street Inn. Bart, som driver Spring Street Inn, är en smått excentrisk men väldigt trevlig och gästvänlig värd. Han har katter, hundar, höns, fiskar och en papegoja vilket barnen älskade. Hela kvällen satt han ute på trottoarkanten och spelade gitarr, munspel och sjöng vilket både vi och barnen gillade. Mycket stämningsfullt.

Stockholm har en handfull små butiker, många med inriktning på konst och hantverk. Bland annat finns en svensk hemslöjdsbutik men det finns även ett pajcafé, en ”general store” och ett litet museum som berättar om ortens historia och är gratis att gå in i. Är man här en vardag, vilket vi var, stänger tyvärr allt kl 17. Vill man hitta en bit mat på kvällen är då bästa alternativet att ta bilen till Pepin, som ligger ca 10 minuter med bil söderut längs floden.

Erik Peterson hette den svenske immigrant som grundade Stockholm på 1850-talet. Han hade utvandrat från Sverige och jobbade med timmer på Mississippifloden när han upptäckte en plats han tyckte skulle lämpa sig för nybyggare. Han återvände till sin hemort i Sverige, Bjurtjärn, för att få fler folk att utvandra. Fler än 200 personer fick han med sig som han tog bra betalt av men de blev inkvarterade under dåliga förhållanden vid färden över Atlanten och på tåget vidare västerut mot Wisconsin blev det boskapsvagn. En tredjedel av utvandrarna, inklusive hans egen mor, dog. Många avbröt resan, endast 30 personer kom fram och kunde slå sig ner och börja bygga upp det som idag är Stockholm, Wisconsin. Erik Petersons grav finns en kort promenad från centrum. Den var inte helt lätt att hitta men Charlene på Bogus Creek Cafe, där vi hade ätit frukost, visade prov på amerikansk småstadsvänlighet och promenerade med oss och visade vägen.

Det här var ett ställe vi borde ha stannat längre på.


Badlands National Park

8 juli 2017

Magnus

1 kommentar

I South Dakota ligger Badlands National Park, en av USA’s många och ofta spektakulära nationalparker. Den här utgör inget undantag med ett landskap som ibland känns som taget från en annan planet.

Det största besöksmålet i South Dakota är Mount Rushmore och Black Hills. Är man där är det helt klart värt att ta en dagsutflykt hit. Vi bilade från Rapid City och istället för att välja den snabba motorvägen I-90 som går rakt genom hela delstaten åkte vi highway 44 mot den lilla staden Scenic. Scenic är en i det närmaste övergiven spökstad som i sig är värd ett kortare stopp. Dessutom får man en del ganska fina vyer över hur landskapet förändrar sig när man närmar sig nationalparken den här vägen.

Cirka en timme med bil från Rapid City, via Scenic, till Badlands National Park. Sen är det minst en timme till för att bila igenom hela nationalparken, lägg där till alla stopp du vill göra på vägen. Det finns många platser att stanna på som bjuder på spektakulära vyer. 20 dollar kostar det att åka in i parken.

Några saker att tänka på, speciellt om man reser hit med barn.


Laura Ingalls Homestead

8 juli 2017

Linda

1 kommentar

Igår spenderade vi eftermiddagen och natten på Ingalls Homestead utanför den lilla staden De Smet i South Dakota. Det var här ”Pa”, Charles Ingalls, köpte mark och byggde ett hus åt sin familj. På området finns nu flera olika byggnader från Laura Ingalls tid, bland annat en kyrka och en skola. Båda byggnaderna har flyttats dit i efterhand. Skolan som Laura gick i låg i De Smet, 1 mile från deras hus.

På Ingalls mark finns nu alltså ett ställe som kallas Ingalls Homestead. Där odlar de majs och havre på samma sätt som familjen Ingalls gjorde. Det kostar 12 dollar i inträde och sedan är allt barnen gör gratis. De får helt enkelt prova på att vara barn på Lauras tid. Tjejerna började med att rida på en ponny och köra en liten kärra efter en häst. Sedan åkte vi en stor vagn bort till skolhuset. Även den här vagnen fick tjejerna köra, det var väldigt spännande tyckte de! När vi kom fram till skolhuset kom läraren ut och ringde i klockan eftersom det var dags för lektion. Barnen fick låna kläder och sedan fick vi alla sätta oss i skolbänkar. Läraren berättade lite om hur det var i skolan på den tiden, vilken matsäck barnen brukade ha med sig, vad de gjorde på rasterna och vad som hände om en elev inte skötte sig till exempel. Vi fick också delta i några korta lektioner. När skolan var slut för dagen åkte vi vidare till garaget. Där fick barnen göra egna dockor av majs, mala mjöl och göra varsitt hopprep. I ett hus som var en replika av huset Ingalls bodde i fick barnen prova att spela orgel, se hur en familj bodde på den tiden, göra en leksak och tvätta och mangla. Det fanns också ett litet uthus där det fanns mer än 10 kattungar. Här ville barnen stanna hela kvällen. De ville inte ens äta glass eftersom de inte ville vara borta från kattungarna så länge.


Under sommartid är Ingalls Homestead öppet 9-19. Det finns toaletter och en en giftshop som säljer alla böcker av Laura Ingalls i olika format. Det finns också en del gammaldags leksaker att köpa. I flera av husen finns det kylskåp med kallt vatten att köpa för 75 cent. Det var mycket uppskattat när vi var där eftersom temperaturen var runt 35 grader.

Vi hade även bokat en vagn att sova i över natten. Det gjorde att vi hade hela stället nästan för oss själva efter klockan 19. Barnen fortsatte att leka med kattungarna och vi satt och läste varsin bok. Senare på kvällen tände vi en eld och grillade marshmallows och gjorde S’mores. Godare än jag hade anat faktiskt!

Vagnen var enkel, hade två enkelbäddar och en bredare där 2 personer kunde sova.  Det fanns en fläkt och el men inga lampor i vagnen. Toalett och dusch fanns i en byggnad i närheten. Eftersom det var en väldigt varm dag var det varmt i vagnen på natten. Vi betalade 60 dollar för en natt och då behövde vi ta med oss sängkläder och kuddar själva. Vagnarna är rena och fräscha men det är inget lyxboende. Däremot är det lyxigt att sitta ute på kvällen och ha hela platsen nästan för sig själva.


Fourth of July-firande på rodeo i South Dakota

5 juli 2017

Linda

Kommentera

Förra året firade vi 4th of July i Jefferson, Texas. Då hade vi medvetet valt ut en amerikansk småstad med traditionellt firande. Det var parad med Uncle Sam och utklädda barn, band som spelade patriotiska sånger, tårtauktion och tävling om vilken hemmafru som hade gjort den godaste glassen. Självklart avslutades kvällen med fyrverkerier.

I år var vi istället i South Dakota och hade inte valt övernattningsställe efter bästa firandet utan det som passade bäst in i vår tänkta rutt. Vi bodde i staden Pierre och där firades nationaldagen med rodeo. Vi var på rodeo förra året i Fort Worth och jag tyckte det kändes sådär för kalvarna och tjurarna som var med, men barnen ville gärna se det igen så vi gick dit. Vi fick se när cowboys fångade kalvar med lasso, cowgirls som red runt tunnor, rodeoclownen och till sist cowboys som red på tjurar.

Jag tror vi var de enda utländska turisterna där. Det är det som är kul med att resa så här ute på landet; människor är så nyfikna på oss och vi får se det Amerika som inte är tillrättalagt för turism. Det mest spännande av allt tycker jag alltid är att se hur patriotiska de ska göra tillställningarna vi besöker. Idag var det brandmännen som hyllades. Efter rodeon var slut släckte de ner arenan och in kom 6 brandbilar med blåljus på, till tonerna av ”I’m proud to be an american – for att least I know I’m free”. Självklart ställde sig hela publiken upp och sedan fick de cowboys som var kvar sedan rodeon gå fram och ta i hand med brandmännen till publikens applåder och jubel.

Kvällen avslutades så klart med ett fint fyrverkeri. Dock tog det eld i några buskar så det var ju tur att brandmännen inte var långt borta.


Nordöstra Wyoming

4 juli 2017

Magnus

Kommentera

Från Montana bilade vi in i Wyoming där vår planerade rutt tog oss genom Wyomings nordöstra hörn och vidare in till Black Hills i South Dakota. Sträckan som var väldigt fin att köra genom Montana blev ännu finare när vi kom in i Wyoming och Big Horn Mountains tornade upp sig vid horisonten. Två nätter stannade vi här i staden Sheridan.

Den kvarvarande bilden jag har av Wyoming är väldigt vackra landskap som väldigt mycket liknar den sinnebild jag haft av hur nordamerikansk natur ser ut. Jag tycker inte riktigt jag sett den typen av landskap tidigare trots att vi hittills bilat genom mer än hälften av USA’s delstater.

På vägen till Sheridan hade vi siktat in oss på att äta lunch i Parkman, som vi efter en titt på kartan trodde var en mindre stad. Någon stad var det inte tal om, ett par hus och en bar låg vid en liten å mitt på den vidsträckta slätten med Big Horn-bergen vid horisonten. Väldigt vackert och i baren kunde vi också få lite mat i form av soppa och hamburgare. Där satt vi och en handfull locals i cowboyhattar och det kändes som vi var långt hemifrån och långt ute in the wild west.


North Dakota och sydöstra Montana

1 juli 2017

Magnus

Kommentera

Under några dagar bilade vi rakt igenom North Dakota, från Fargo i öst till The North Dakota Badlands i väst. Det är alltid spännande att ta sig off the beaten path vilket North Dakota delvis känns som, samtidigt var inte förväntningarna skyhöga – vi hade svårt att hitta mycket av intresse när vi researchade inför den här resan hemma och en del människors reaktioner när vi berättade att vi planerade åka genom North Dakota hjälpte inte till att höja dem.

Fargo, på gränsen mot Minnesota, är North Dakotas största stad. Här stannade vi en natt och bilade sedan västerut mot huvudstaden Bismarck där vi sov ytterligare en natt på motell. Visst skulle vi kunnat ge North Dakota en bättre chans och mer tid men känslan är att båda dessa städer hade ganska lite att erbjuda.

Längs motorvägarna i USA finns ofta restauranger och motell längs avfarterna – längs I-94 genom North Dakota läser man ”No services” på skyltarna vid avfarterna. När vi började ge upp hoppet om North Dakota kom dock vilda västernstaden Medora och levererade. Inte minst är det karga landskapet i den här delen av delstaten ganska spektakulärt och kanske upplever man det bäst genom en tur i Theodore Roosevelt National Park som ligger precis vid Medora.

Det vackra landskapet fortsatte västerut in i Montana och den här delen av roadtrippen överskred mina förväntningar.

Början av resan har varit ganska fullspäckad med saker vi velat se och göra så vi har ofta kommit fram sent till hotellen och checkat ut direkt efter frukost. De senaste dagarna har vi tagit det lite lugnare. I Terry, Montana var vi framme till lunch. Vi bodde på The Historic Kempton Hotel – ett hotell som varit med i över 100 år. Ägaren visade oss runt och så fick vi ett rum med två sovrum, barnen fick ett eget rum med egen tv och med en dörr in till vårt rum. De tyckte det var jättespännande! I staden fanns en lunchrestaurang och en middagsrestaurang så var vi skulle äta var inte ett så svårt val. Efter lunch ville barnen hänga på hotellet så jag tog en promenad i staden medan Linda var med kvar med barnen.

I Montana besökte vi även platsen för slaget vid Little Big Horn. Det kommer en separat artikel om det senare här på bloggen.


Medora, North Dakota

30 juni 2017

Linda

2 kommentarer

Igår spenderade vi dagen i North Dakota, närmare bestämt i en stad som heter Medora. Det är en riktig ”vilda västern” stad. Alltså precis en sån stad man tänker på när man hör vilda västern. När vi körde dit och därifrån idag så märkte vi att det är mer glesbefolkat här. Det finns inte alls lika många samhällen, matställen eller mackar att besöka. Precis bredvid staden ligger Theodore Roosevelt national park. Det är North Dakotas badlands och där körde vi bil några timmar igår. Vi såg präriehundar, vilda hästar och bisonoxar. Barnen älskade det!

I Medora finns också en lekplats med Vilda västern-tema som låg väldigt nära vårt motell – eller om man ska vara ärlig var staden så liten så allt låg nära vårt motell.

På kvällen såg vi en musikal som spelas i Medora varje sommar sedan länge. Den spelas utomhus under bar himmel med badlandslandskapet i bakgrunden. Riktigt coolt. Trots att det var på engelska så tyckte barnen det var mycket roligt. De vågade till och med gå upp på scenen tillsammans med de andra barnen i publiken och delta i ett nummer. Modigt när de inte förstår engelska! Som vanligt i USA var det också riktigt patriotiskt. I början bad de alla som varit eller är militärer att resa sig upp och så fick de ett tack och en applåd. Sedan fick vi alla resa oss upp och se på när amerikanska flaggan hissades och sjunga nationalsången tillsammans. Det är så helt olikt mot hur det är i Sverige!

Många amerikaner tycker att det är väldigt intressant att prata med oss när de hör att vi kommer från Sverige, de flesta säger också välkomna med starkt eftertryck! På musikalen satt vi bredvid två farmare från Minnesota. Kvinnan hade norskt ursprung och mannen svenskt. Hans morföräldrar hade flyttat hit för över 100 år sedan. De ville gärna veta vad vi i Sverige tycker om Trump. Själva tyckte de att både Hillary och Trump var dåliga kandidater men hade valt att rösta på Trump. Jag frågade om de fortfarande tyckte att han var ok, nu när han varit president ett tag och, ja det tyckte dom.


1 av 31