Norrskensturen

11 februari 2018

Linda

Kommentera

Januari, runt 30 minusgrader, nattsvart fast klockan inte ens är sju. Men ikväll ska vi äntligen få åka ut i de norrländska skogarna och förhoppningsvis se det. Norrskenet! I ett skotergarage ute i skogen bylsar vi på oss kläder. Och bylsar är rätt ord. Skoteroveraller över termobyxor och underställ. Balaklavas, mössor, rejäla vantar, ullstrumpor – ju mer kläder desto bättre. Om det inte är billiga bomullsstrumpor vill säga. För då är det nästan bättre att vara utan strumpor i kylan får vi höra.

En skoter med påkopplad släde som ska köras av äldre man från Norrland väntar på oss när vi kommer ut ur garaget. Det blir föraren, vi två och fyra indier på den här turen. När vi satt oss tillrätta på släden kommer en kille som jobbar där och ser att vi nog inte har tillräckligt varma mössor ändå. När han kliver upp på släden och försöker sätta på Magnus en pälsmössa gasar skoterföraren iväg. Han har inte sagt till att det var dags så ingen var direkt redo. Stängerna på slädens sidor, som ska hindra att man ramlar av, har ingen heller brytt sig om att fälla upp. Något som föraren, tillika vår guide, upptäcker långt senare.

Bara några få minuter in på turen får vi stanna för att en skoter i ett annat följe har kört in i en sten. Leden genom skogen är smal och vi kommer inte vidare förrän vi hjälpt den krockade skotern loss. Under tiden hinner det komma ett hundspann i motsatt riktning. Hundspannets förare tar beslutet att försöka klämma sig förbi oss där vi står vilket resulterar i att hundspannet och vår släde hakar i varann och det tar tvärstopp.

Vi åker länge genom skog och över frusna sjöar. Vinterlandskapet är väldigt vackert. Det är bara synd att det inte är stjärnklart, det hindrar norrskenet från att synas. Framförallt lider vi med indierna som åkt tåg upp hit från Stockholm enbart för att få se norrskenet. Imorgon ska dom ta tåget tillbaka igen. Norrlänningen stannar skotern ibland och frågar om allt är okej. Sen kör vi vidare. Första gången vi går ur släden är på isen där några andra har samlats vid en eld. Indierna piggnar redan till och börjar leta efter Norrskenet på himlen. Är det här platsen där vi kan se Norrskenet? Föraren mumlar lite på svengelska om moln och bristen på stjärnor, sen kör vi vidare.

Efter en dryg timme stannar vi till vid en liten kåta. Här inne brinner en eld och vi ska få värma oss, dricka varm lingondricka, kaffe och äta mat. Rökt renkött med potatis. Indierna meddelar att dom är vegetarianer och det visar sig att inga alternativ finns. Man hade visst missat att kolla detta vid bokningstillfället. Föraren, som också är kocken, lagar till både souvas och efterrätt med hjortron. Det är mysigt att sitta i stugan vid elden. Vi blir kvar ett tag och får en mängd tips om vilka ställen i Indien vi bör besöka.

När det är dags att ge sig av väljer skoterföraren en märklig väg mellan två tallar som står ganska tätt. För tätt, visar det sig när det plötsligt tar tvärstopp och släden sitter fastkilad. 30 minuter senare har vi med hävstång, yxa, muskelkraft och lite andra högst improviserade redskap lyckats få loss släden och färden kan fortsätta.

Något norrsken får vi tyvärr inte se ikväll men det blev utan tvekan en minnesvärd utflykt. En kväll som vi sent kommer glömma. När skotern är parkerad och vi ska få skjuts tillbaka till hotellet går minibussens skjutdörr inte att stänga. Som vanligt säger föraren inte så mycket utan mumlar mest för sig själv. Då är det nästan midnatt, vi har lämnat tillbaka alla varma kläder vi lånat i skotergaraget, ute är det -27 grader ungefär och vi sitter och huttrar i en iskall bil. Magnus ser ett rep i bagaget och skojar lite om att vi kanske borde använda det. Guiden blir förtjust och fäster repet i dörren, genom ett handtag och så bak till Magnus. Med orden: Du ser ut som en bilmekaniker, så ger han repänden till Magnus och säger åt honom att hålla hårt så dörren inte glider upp när vi kör 100 km/h. Den decimeterstora öppna springan ser till att 27 minusgrader blåser rakt in på oss i baksätet när vi färdas längs E10 tillbaka till hotellet.

Den natten sover vi skönt i varma sängar och gläds åt att vi inte bokat rum i ishotellet den natten.

Disneyland Paris Image Banner 980 x 120

Allt du behöver veta om Icehotel i Jukkasjärvi.

29 januari 2018

Linda

Kommentera

Årets ishotell är det tjugoåttonde i ordningen och kallas därför för Icehotel 28. Idén till ishotellet kom när en grupp turister på besök i Jukkasjärvi inte hade någonstans att bo eftersom alla boenden i närheten var uppbokade och de erbjöds att sova över i en igloo som innehöll iskonst. Det var bara 5 minusgrader i igloon trots att det var runt -20 utomhus. Turisterna fick låna renfällar och varma sovsäckar och var lyriska när de vaknade på morgonen. Och så föddes idén om att faktiskt låta människor sova på ett hotell gjort av is.

De allra flesta som besöker Icehotel flyger till Kirunas flygplats. Därifrån är det cirka 20 minuter till Jukkasjärvi där hotellet ligger. För att ta sig från flygplatsen till Jukkasjärvi finns några olika alternativ. Vill du lyxa till det ordentligt bokar du upphämtning med hundspann. Annars finns det lokalbuss som funkar bra. Hyra bil är också smidigt om du vill se mer av omgivningarna under ditt besök.

Du behöver minst två nätter på Icehotel för att kunna ta det lugnt och njuta av miljön. Men vill du också göra flera utflykter så rekommenderas ännu fler nätter. Många bor en natt på själva ishotellet i ett kallt rum och resterande nätter i en uppvärmd stuga som också tillhör ishotellet.

När du övernattar på ishotellet ingår också inträde till Icehotel 28 och Icehotel 365 och guidade turer. Om du sover i ett kallt rum kommer du ha tillgång till Icehotel efter att dagsgästerna har åkt hem. Perfekt att gå omkring och ta foton och bara titta på allt i lugn och ro.

Det finns en särskild reception som är öppen dygnet runt för de gäster som sover i ett kallt rum. Där finns bastu, toaletter, tv, brasa, omklädningsrum, skåp och utlåning av vinterkläder.

Under din vistelse på Icehotel får du låna varma stövlar, balaklava, skoteroverall och handskar. Kläderna och skorna fanns verkligen i alla möjliga storlekar så det finns kläder som passar alla. Det är väldigt avslappnad stämning och de flesta går omkring i lånade kläder och underställ hela dagarna.

Sedan några år tillbaka finns också året-runt-öppna-hotellet som heter Icehotel 365. Det är byggt inomhus och kyls helt av solenergi på sommaren. I Icehotel 365 ligger också Icebar. En bar som serverar drinkar i isglas. Vill du lyxa till det kan du köpa champagne i handgjorda isglas på fot.

På området finns en restaurang som serverar frukost, lunch och middag. Frukost ingår i övernattningen men övriga måltider får du köpa till om du vill äta dem där. Icehotel driver även restaurangen Hembygdsgården 900 meter från hotellet. Under högsäsong under dec-feb är det klokt att boka bord i förväg. De har två sittningar varje kväll.

På ishotellets restaurang kan du även äta vid chef’s table. Där serveras en 12-rätters meny till ett litet sällskap. Men smakar det så kostar det. Och så är det med det mesta i närheten av Icehotel. Det är dyrt. Men det är också en unik plats som vi rekommenderar alla att besöka åtminstone en gång i livet. Och har du turen att få se Norrskenet på himlen så spelar plötsligt pengarna mindre roll. Magiskt är väl ordet som beskriver det bäst.

Tripadvisor SE 728x90

Äntligen är vi här – Första dagen på Icehotel i Jukkasjärvi

22 januari 2018

Linda

Kommentera

Den här dagen startade innan 5 i morse. Och efter lång mellanlandning på Arlanda då vi passade på att sova lite kom vi äntligen fram till Kiruna. Vi hämtade ut vår hyrbil och körde de 15 minuterna det tar till Ishotellet. Att sova på ishotellet har stått på min bucket list länge och i natt ska det äntligen bli av! Vi har hunnit med en hel del idag och det är så mysigt att bara gå omkring här. Hotellet är verkligen magiskt och det är lite overkligt att det faktiskt är gjort av is och snö. Nu ska vi strax äta middag på Hembygdsgården i Jukkasjärvi och sedan ska vi krypa ner i våra sovsäckar och förhoppningsvis sova gott på renfällarna och issängen.

48 hour sale April Image Banner 832 x 200

Läslovet: barnböcker 6-9 år

24 oktober 2017

Linda

2 kommentarer

Kanske är det några av er som har en höstlovsresa på gång? Höstlovet kallas ju även läslovet och vad passar bättre än att kombinera läsning med resor. Två av de sakerna jag älskar mest av allt på samma gång kan ju inte bli fel. Idag tipsar jag om några barnböcker som barnen kan läsa eller som du kan läsa tillsammans med dina barn.

Just nu har dessutom Bokus 5% rabatt på sina barnböcker.

Länkarna i inlägget är adlinks, vilket betyder att om du klickar på dem och väljer att köpa en bok från just Bokus så får bloggen lite intäkter utan att det kostar dig något extra. Om du väljer att handla på Bokus kan du även använda refunder så du själv får 3% återbäring i riktiga pengar. Jag känner mig alltid extra glad när jag hittar en sida som ger återbäring och ser på pengarna på mitt refunderkonto som ytterligare ett sätt att resespara. Vill du inte köpa böckerna så finns säkert de flesta att låna på biblioteket.

 

God jul, Lilla lök av Frida Nilsson

Lilla lök är egentligen en bok som ska läsas varje dag fram till julafton i december. Men den är också perfekt som godnattsaga för ett mindre barn på en resa. Kapitlen är korta men det blir ändå en mysig tradition varje kväll. Boken handlar om Lilla lök som så gärna vill hitta sin pappa som han aldrig har träffat. I julklapp önskar han sig två saker, en cykel och sin pappa. Båda önskningarna är svåra för hans mamma att uppfylla.

Matilda av Roald Dahl

Matilda är en riktig klassiker som så många andra av Roald Dahls böcker. Mina tjejer älskade den när de var cirka 6 och 8 år. Vi läste ett kapitel varje kväll och den är både rolig, tankeväckande och lite sorglig. Matilda börjar skolan men hon kan redan otroligt mycket mer än sina klasskompisar. Hon hade redan när hon var 5 år läst alla böcker på barnavdelningen på biblioteket och börjat med vuxenklassiker. Matildas föräldrar tycker inte att kunskap är viktigt och de hånar henne när hon läser böcker. De är riktigt otrevliga typer som man inte känner någon sympati för. Som tur är har hon en fantastisk lärare som heter fröken Honung och som ser Matildas potential i skolan. Tyvärr är rektorn en riktigt vidrig kvinna som hatar barn och inte alls gillar Matilda. Matilda upptäcker en dag att hon har speciella krafter och det är när hon börjar testa sina krafter som det blir riktigt spännande.

Slottsmysteriet av Martin Widmark

Slottsmysteriet är den senaste i en lång rad med böcker om Lasse och Maja och deras detektivbyrå. Det är faktiskt nummer 26 i ordningen så gillar dina barn de här böckerna så finns det många att läsa. De är lagom spännande för barn från cirka 5 år. Lasse och Maja är två kompisar som bor i Valleby. De har en detektivbyrå tillsammans och brukar hjälpa stadens polismästare att lösa olika fall. Slottsmysteriet utspelar sig på ett slott (!) och den handlar om att några typer försöker lura till sig pengar genom att få människor att satsa lite pengar mot att de ska få mycket tillbaka. Såklart förstår Lasse och Maja att det är för bra för att vara sant.

Sagasagor av Josefine Sundström

Sagorna om Saga finns nu också i flera böcker. De handlar om kompisrelationer och vardagliga saker som passar jättebra för barn mellan 5 och 8 år ungefär. Vår 7-åring tycker mycket om dem. Berättelserna om Saga är mysiga och lite roliga och handlar om saker som barnen känner igen.

Nina börjar skolan

Nina börjar förskoleklass och den här boken handlar om hennes första termin där. Det handlar om att träffa nya kompisar, lära sig skriva bokstäver och gå till matsalen. Det finns en fortsättning som handlar om andra terminen i förskoleklass och det finns även en tidigare bok om Nina, 5 1/2 år. Böckerna är mysiga, roliga men också lite allvarliga. Perfekta att läsa tillsammans och få höra barnens åsikter och tankar om livet.

Böckerna om Dunne

Flera av de här böckerna liknar varandra. De handlar om tjejer i 6-8 årsåldern och deras tankar och funderingar. De handlar om vardagliga saker som händer de flesta barn. Men just böckerna om Dunne har lite mer stråk av allvar än de flesta andra. Det är inte bara soliga ämnen som tas upp. Till exempel bor Dunne ensam med sin pappa eftersom hennes mamma är död. Det handlar också om hur det känns när ens bästis flyttar. Men det är absolut inte bara tråkiga saker som händer i böckerna utan det är hoppfullt hur Dunne ser på saker och försöker att alltid ta livet på ett positivt sätt. Böckerna om Dunne kan vara en bra ingång till att ta upp känsliga funderingar med barnen men de kan också läsas som alldeles vanliga mysiga böcker om vänskap och livet på lågstadiet.

Böckerna om Hedvig

Hedvigböckerna är nog min 7-årings allra bästa böcker. Jag hittade den första vi läste på en loppis för några år sedan och nu finns det nog fyra stycken tror jag. Hedvig bor ute på landet utan speciellt många grannar och framför allt bor inga barn i hennes ålder i närheten. När hon börjar skolan får hon i alla fall en kompis. Det händer en hel del dråpliga saker för Hedvig i böckerna. Men framför allt är det böcker som barnen lätt kan känna igen sig i.

Belle & Boo och godnattpussen av Mandy Sutcliffe

När det gäller yngre barn, sådär mellan 2 och 4 år så tycker jag att böckerna om Belle och Boo är så söta. Framför allt innehåller de fantastiska illustrationer. Det är svårt med böcker för yngre barn eftersom de är korta och då behövs det så många för att de ska räcka en hel resa. Som tur är kan ju små barn tänka sig att höra sina favoritböcker många gånger. Mitt bästa tips på böcker till en resa med små barn är Pixiböcker. De tar inte mycket plats och du kan ha några i varje väska att ta fram om ni fastnar i en kö eller på en lång bussresa.


3 vackra vägar på Färöarna

20 oktober 2017

Magnus

Kommentera

Finns det någon väg man inte skulle kunna benämna som vacker på Färöarna? Tveksamt är mitt svar efter att ha spenderat en knapp vecka här och bilat drygt 50 mil. Här listar jag dock tre vägsträckor som är värda att lyftas fram.

Nesvík-Tjørnuvík


Den här vägen leder upp till Streymoys nordligaste by, Tjørnuvík, som ligger ensligt vid en vik omgiven av berg. Sista halvan av sträckan är vägen väldigt smal och slingrar sig fram längs kusten. Ungefär halvvägs passerar man också Fossa, Färöarnas högsta vattenfall.

Hvalvík-Saksun

Saksun ligger fantastiskt fint med utsikt över en lagun omgiven av höga berg. Här ligger ett par mindre hus och en kyrka med grästak som passar in väldigt fint i landskapet. Vägen hit går storslaget genom en bred dal.

Sørvágur-Gásadalur

Den här trippen kan man förslagsvis göra i samband med att man anländer till eller lämnar Färöarna, den börjar nämligen precis vid flygplatsen på ön Vagar. Vägen bjuder på vackra vyer längs kusten men höjdpunkten är den lilla byn Gásadalur som är väldigt vackert belägen. Strax innan byn parkerar man bilen och promenerar 300 m längs en grusväg till vad som antas vara den mest fotograferade platsen på Färöarna, vattenfallet Mulafossur.


Kalsoy, Färöarna – Del 2

26 september 2017

Linda

Kommentera

Vår dag på Kalsoy blev en riktigt lugn och skön dag. Efter vi hade besökt Trøllanes och vandrat upp till fyren var vi alla sugna på lunch. Eftersom vi är här i september så finns det inte många ställen att äta på. Det gör det nog inte under sommarmånaderna heller men då verkar det i alla fall finnas något kafé på ön. Vi hade dock matsäck med oss så vi körde vidare mot Mikladalur och där åt vi vår matsäck med utsikt över havet. Sedan var det dags att leta reda på Kópakonan, sälkvinnan, som står nere på stranden. För att komma ner till stranden behöver man gå ner för några uppsättningar trappor men det tar max 10 minuter att ta sig ner för dem. Halvvägs ner finns en kikare där man kan se Kópakonan om vädret är för dåligt för att gå ner till stranden eller om trapporna är för jobbiga.

Legenden säger att sälar är människor som drunknat i havet. En gång om året träffas de på stranden vid Mikladalur och tar av sig sina sälskinn. För en natt blir de människor igen och dansar tillsammans på stranden. En ung man från Mikladalur gömmer sig bakom en klippa den här speciella natten för att se sälarna bli människor. Han får då se en mycket vacker kvinna träda fram ur ett sälskinn. Han blir genast förälskad och stjäl hennes skinn för att hon inte ska kunna bli säl och simma ut i havet igen. När morgonen gryr letar kvinnan förgäves efter sitt skinn. Hon hittar till slut mannen och ber att få sitt skinn tillbaka men mannen vägrar ge det till henne. Han låser istället in det i sitt hus och tar sälkvinnan till sin fru. En dag, när flera år har gått, glömmer han att ta med sig nyckeln till skåpet där skinnet är inlåst när han ger sig ut för att fiska. Kópakonan hittar nyckeln och tar genast på sig sitt skinn och simmar tillbaka ut i havet där hennes sälmake troget väntar på henne. Mannen från Mikladalur bestämmer sig för att bege sig till sälgrottan för att döda sälarna. Natten innan kommer sälkvinnan till honom i drömmen och ber honom skona hennes sälman och barn. Men mannen från Mikladalur dödar alla sälar som finns i grottan och äter även upp Kópakonans man och barn. Då uttalar sälkvinnan en förbannelse över alla män i Mikladalur. Männen kommer i fortsättningen att dö på havet eller störta ner från klippor. Lika många män som det skulle behövas för att räcka runt hela Kalsoy, om de håller varandra i händerna, ska dö innan hon har fått sin hämnd.

De karga klipporna, vattnet och bergen som bakgrund gör det här till en väldigt vacker plats. Och precis ute vid havet så står hon då, Kópakonan. Statyn är en av de mäktigaste jag har sett, med tanke på platsen hon står på och den dramatiska naturen som omger henne.


Kalsoy, Färöarna – Del 1

24 september 2017

Magnus

2 kommentarer

I vår guidebok om Färöarna beskrivs vyerna vid fyren Kallur som en av de vackraste och mest spektakulära i hela världen. Man förstår att det här är ett ställe man vill försöka ta sig till om man nu rest till Färöarna. Igår var det precis det vi gjorde.

Direkt efter frukost på morgonen tog vi vår hyrbil och körde till Klaksvik, Färöarnas näst största stad. Målet var att hinna med färjan som skulle avgå kl 10 mot Syðradalur på ön Kalsoy. Flera av de större öarna förbinds med tunnlar men till Kalsoy är det alltså färja som gäller. 20 minuter tar färden och den kostade oss 200 danska kronor tur och retur. Betalar gör man genom bilfönstret i samband med att man åker på färjan, kortbetalning går bra. Vilka tider färjan går får man se till att ha koll på, schema finns på nätet.

Det finns bara en väg på Kalsoy. GPS är alltså onödigt (vilket jag skulle vilja hävda gäller hela Färöarna). Vägen löper från Syðradalur i söder, längs öns östkust, upp till Trøllanes i norr. Fyra tunnlar åker man igenom, den längsta över 2 km. Tunnlarna har knappt någon belysning och endast en fil. Bilar påväg norrut har företräde och lyckligtvis finns mötesplatser inne i tunnlarna. Det finns heller ingen affär eller restaurang på Kalsoy. Möjligen finns något sommaröppet café men i september när vi nu var här fanns ingenting och vi hade därför packat en ryggsäck med varm choklad, smörgåsar, frukt och godis. Godiset var framförallt tänkt att peppa barnen med inför vad som komma skulle.

I Trøllanes parkerade vi bilen för att börja vandringen mot öns nordspets och fyren Kallur. Vandringen är inte farligt lång eller svår men lite brant, framförallt i början. Barnen klarade den faktiskt nästan helt utan att klaga och med två godispauser tog det uppskattningsvis 1 timme enkel väg. Väl framme är det är en fantastiskt storslagen plats man befinner sig på. Har man något anlag för höjdrädsla är det inte omöjligt att man känner av det med klippor som stupar väldigt långt ner mot havet. För att ta sig till den punkt som ger den tveklöst bästa vyn behöver man dessutom gå ca 20-30 meter längs en ganska smal stig där det delvis sluttar brant på båda sidorna. Hit tar man inte med barnen, fram till fyren går bra men inte längre.

Med facit i hand får guideboken rätt. Det är en fantastisk vy att ta in som inte rättvist går att återge i bilder.


Black Hills och Mount Rushmore

7 september 2017

Magnus

Kommentera

Deadwood

Deadwood är en gammal stad som fick en boom när guld hittades i Black Hills på 1870-talet. Staden blev snabbt fylld av spelare, outlaws och guldgrävare. Det var på Saloon 10 här som Wild Bill Hickok blev skjuten när han spelade poker. Han satt då med par i ess och par i åttor på handen och det är därför känt som ”Död mans hand”. Inne på Saloon 10 spelas några gånger om dagen upp en kort teater om Wild Bill och hans död. Stolen han satt på när han sköts finns också bevarad där. I staden kan man besöka kyrkogården där Wild Bill och Calamity Jane ligger begravda. Sedan det blev lagligt att spela igen, i slutet av 1900-talet, finns det mängder av casinon här och lagarna i South Dakota är hårda. Barn får inte vara nära en spelmaskin och absolut inte se på när någon spelar så på vissa ställen är det svårt att ha med barnen eftersom det finns spelmaskiner nästan överallt. Det finns också många salooner, barer och souveniraffärer. Vi promenerade omkring några timmar, åt en glass, besökte Adams museet och såg teatern om Wild Bill. Sedan tyckte vi att det räckte och åkte vidare mot Mount Rushmore.

Mount Rushmore

Mount Rushmore är ju en av de mest kända platserna i USA. Vi kom dit på kvällen runt sju. Det är gratis inträde men det kostar 10 dollar att parkera bilen. Dock gäller parkeringsbiljetten ett år. Trots att det var kväll var det ganska mycket folk här (Överhuvudtaget är det ganska mycket människor i rörelse i de här trakterna, åtminstone sommartid). Vi tog några kort, promenerade en bit och åt en god middag i restaurangen som också ligger här. När vi skulle åka därifrån berättade en kvinna att showen precis skulle börja och när vi gick ner i amfiteatern var den full av folk. ”Showen” bestod av att en ranger berättade om hur amerikanerna hade besegrat engelsmännen i några slag och sedan läste hon en dikt som hade skrivits då, dikten som numera är USA’s nationalsång. Militärer fick resa på sig och fick en applåd och sedan visades en film om presidenterna som är avbildade i klipporna och deras historia. Det hela avslutades med att berget lystes upp och alla sjöng nationalsången tillsammans. Patriotiskt som vanligt vid såna här platser.

Custer State Park

Peter Norbeck Scenic Byway är en slingrande väg genom Black Hills, över träbroar och genom tunnlar. När vi var här bilade vi en del av den sträckan, från Mount Rushmore, längs den väg som formellt heter Highway 16A och söderut till Custer State Park. Här vek vi in på en annan väg kallad Wildlife Loop Road, en sträcka där det ska finnas goda möjligheter att se vilda djur. Vi såg bisonoxar, präriehundar och vilda åsnor. Det här är en väldigt fin del av Black Hills och tveklöst något man ska lägga minst en dag på om man befinner sig är och har tillgång till bil.


Little Bighorn

7 augusti 2017

Magnus

Kommentera

I sydöstra delen av Montana ligger Little Bighorn National Monument. Det är alltså platsen för det mest kända slaget i kriget mellan Siouxindianerna och USA’s armé, slaget vid Little Bighorn. Slaget utkämpades i juni 1876 och siouxindianerna gick segrande ur den striden där bl.a den kände officeraren George Custer stupade.

National Monuments i USA är, likt nationalparkerna, ställen som sällan gör en besviken. Det kostar $20 att åka in (när vi var här hade vi dock tur, betalstationen var obemannad och vi fick åka in utan att betala). Här finns ett litet museum med tillhörande shop som är intressant att besöka, även barnen tyckte det var intressant och ställde många frågor. Alldeles utanför museet hålls Ranger Talks, här är det bara att slå sig ner och lyssna när en ranger berättar historien kring platsen. Framförallt tar man dock den lilla promenadvägen (inte mer än 100-200 meter) som leder upp till kullen, Last Stand Hill, och området där omkring där slaget stod. Här finns ett minnesmonument, informationsskyltar och stenar som visar var soldater och indianer stupade. Det hade varit stort om man här hade talat om vilket folkmord som faktiskt begicks på ursprungsbefolkningen i Nordamerika under den här tiden. Det gör man inte, men det känns ändå som att båda sidor lyfts fram på ett ganska balanserat och respektfullt sätt.

På området ligger också Custer National Cemetery, en begravningsplats med vita gravstenar i långa rader. Här ligger några av de soldater som stupade vid slaget begravda men framför allt soldater från världskrigen eller andra krig där USA varit inblandat.


Kaffestugan i Böda och en härlig dag på Öland

2 augusti 2017

Linda

Kommentera

Den här sommaren har varit så bra! Så trots att de 7 semesterveckorna börjar lida mot sitt slut så känns det faktiskt helt okej. Dessutom har vi en del reseplaner för hösten och våren att se fram emot. Vi har också en hel del inlägg kvar att skriva om vår road trip i USA i sommar, Öland och Stockholm så det dyker upp här på bloggen inom kort.

Idag kom vi upp mycket tidigare än vanligt och fick en lång och skön dag på Öland. Vi åt lunch i Böda. Där finns Kaffestugan som kan ha Ölands godaste pizzor, i alla fall av de vi har testat. Jag önskar att det fanns sådana pizzor i vår stad!

På Kaffestugan bakas pizzor bara under sommaren och det finns inte så många olika sorter att välja mellan, men det gör inget när alla är så goda. Pizzorna är väldigt populära så det brukar vara ganska lång väntetid, men idag hade vi tur och kom precis vid 12 när de börjar baka pizzor och behövde inte vänta länge alls. Pizzorna bakas i stenugn och bagaren lägger på flera av ingredienserna efter gräddningen. Idag delade vi på två pizzor, den ena var en med vit parmesansås, färsk potatis, chevre, cheddar, mozzarella, färsk rosmarin och honung. Den andra hade tomatsås, soltorkade tomater, ost, rödlök, ruccola, avokado och citronolja. Mums! Jag längtar redan till nästa sommar!

Kaffestugan ligger längs vägen och ser inte så mycket ut för världen men låt er inte luras, där inne väntar fantastiska saker! Kaffestugan gör egen glass, rostar sitt eget kaffe och bakar surdegsbröd och bullar utöver de smaskiga pizzorna. Ett ställe som ni alltså inte bör missa när ni besöker norra Öland nästa gång.

.


1 av 32