Läslovet: barnböcker 6-9 år

24 oktober 2017

Linda

Kommentera

Kanske är det några av er som har en höstlovsresa på gång? Höstlovet kallas ju även läslovet och vad passar bättre än att kombinera läsning med resor. Två av de sakerna jag älskar mest av allt på samma gång kan ju inte bli fel. Idag tipsar jag om några barnböcker som barnen kan läsa eller som du kan läsa tillsammans med dina barn.

Just nu har dessutom Bokus 5% rabatt på sina barnböcker.

Länkarna i inlägget är adlinks, vilket betyder att om du klickar på dem och väljer att köpa en bok från just Bokus så får bloggen lite intäkter utan att det kostar dig något extra. Om du väljer att handla på Bokus kan du även använda refunder så du själv får 3% återbäring i riktiga pengar. Jag känner mig alltid extra glad när jag hittar en sida som ger återbäring och ser på pengarna på mitt refunderkonto som ytterligare ett sätt att resespara. Vill du inte köpa böckerna så finns säkert de flesta att låna på biblioteket.

 

God jul, Lilla lök av Frida Nilsson

Lilla lök är egentligen en bok som ska läsas varje dag fram till julafton i december. Men den är också perfekt som godnattsaga för ett mindre barn på en resa. Kapitlen är korta men det blir ändå en mysig tradition varje kväll. Boken handlar om Lilla lök som så gärna vill hitta sin pappa som han aldrig har träffat. I julklapp önskar han sig två saker, en cykel och sin pappa. Båda önskningarna är svåra för hans mamma att uppfylla.

Matilda av Roald Dahl

Matilda är en riktig klassiker som så många andra av Roald Dahls böcker. Mina tjejer älskade den när de var cirka 6 och 8 år. Vi läste ett kapitel varje kväll och den är både rolig, tankeväckande och lite sorglig. Matilda börjar skolan men hon kan redan otroligt mycket mer än sina klasskompisar. Hon hade redan när hon var 5 år läst alla böcker på barnavdelningen på biblioteket och börjat med vuxenklassiker. Matildas föräldrar tycker inte att kunskap är viktigt och de hånar henne när hon läser böcker. De är riktigt otrevliga typer som man inte känner någon sympati för. Som tur är har hon en fantastisk lärare som heter fröken Honung och som ser Matildas potential i skolan. Tyvärr är rektorn en riktigt vidrig kvinna som hatar barn och inte alls gillar Matilda. Matilda upptäcker en dag att hon har speciella krafter och det är när hon börjar testa sina krafter som det blir riktigt spännande.

Slottsmysteriet av Martin Widmark

Slottsmysteriet är den senaste i en lång rad med böcker om Lasse och Maja och deras detektivbyrå. Det är faktiskt nummer 26 i ordningen så gillar dina barn de här böckerna så finns det många att läsa. De är lagom spännande för barn från cirka 5 år. Lasse och Maja är två kompisar som bor i Valleby. De har en detektivbyrå tillsammans och brukar hjälpa stadens polismästare att lösa olika fall. Slottsmysteriet utspelar sig på ett slott (!) och den handlar om att några typer försöker lura till sig pengar genom att få människor att satsa lite pengar mot att de ska få mycket tillbaka. Såklart förstår Lasse och Maja att det är för bra för att vara sant.

Sagasagor av Josefine Sundström

Sagorna om Saga finns nu också i flera böcker. De handlar om kompisrelationer och vardagliga saker som passar jättebra för barn mellan 5 och 8 år ungefär. Vår 7-åring tycker mycket om dem. Berättelserna om Saga är mysiga och lite roliga och handlar om saker som barnen känner igen.

Nina börjar skolan

Nina börjar förskoleklass och den här boken handlar om hennes första termin där. Det handlar om att träffa nya kompisar, lära sig skriva bokstäver och gå till matsalen. Det finns en fortsättning som handlar om andra terminen i förskoleklass och det finns även en tidigare bok om Nina, 5 1/2 år. Böckerna är mysiga, roliga men också lite allvarliga. Perfekta att läsa tillsammans och få höra barnens åsikter och tankar om livet.

Böckerna om Dunne

Flera av de här böckerna liknar varandra. De handlar om tjejer i 6-8 årsåldern och deras tankar och funderingar. De handlar om vardagliga saker som händer de flesta barn. Men just böckerna om Dunne har lite mer stråk av allvar än de flesta andra. Det är inte bara soliga ämnen som tas upp. Till exempel bor Dunne ensam med sin pappa eftersom hennes mamma är död. Det handlar också om hur det känns när ens bästis flyttar. Men det är absolut inte bara tråkiga saker som händer i böckerna utan det är hoppfullt hur Dunne ser på saker och försöker att alltid ta livet på ett positivt sätt. Böckerna om Dunne kan vara en bra ingång till att ta upp känsliga funderingar med barnen men de kan också läsas som alldeles vanliga mysiga böcker om vänskap och livet på lågstadiet.

Böckerna om Hedvig

Hedvigböckerna är nog min 7-årings allra bästa böcker. Jag hittade den första vi läste på en loppis för några år sedan och nu finns det nog fyra stycken tror jag. Hedvig bor ute på landet utan speciellt många grannar och framför allt bor inga barn i hennes ålder i närheten. När hon börjar skolan får hon i alla fall en kompis. Det händer en hel del dråpliga saker för Hedvig i böckerna. Men framför allt är det böcker som barnen lätt kan känna igen sig i.

Belle & Boo och godnattpussen av Mandy Sutcliffe

När det gäller yngre barn, sådär mellan 2 och 4 år så tycker jag att böckerna om Belle och Boo är så söta. Framför allt innehåller de fantastiska illustrationer. Det är svårt med böcker för yngre barn eftersom de är korta och då behövs det så många för att de ska räcka en hel resa. Som tur är kan ju små barn tänka sig att höra sina favoritböcker många gånger. Mitt bästa tips på böcker till en resa med små barn är Pixiböcker. De tar inte mycket plats och du kan ha några i varje väska att ta fram om ni fastnar i en kö eller på en lång bussresa.

Disneyland Paris Image Banner 980 x 120

3 vackra vägar på Färöarna

20 oktober 2017

Magnus

Kommentera

Finns det någon väg man inte skulle kunna benämna som vacker på Färöarna? Tveksamt är mitt svar efter att ha spenderat en knapp vecka här och bilat drygt 50 mil. Här listar jag dock tre vägsträckor som är värda att lyftas fram.

Nesvík-Tjørnuvík


Den här vägen leder upp till Streymoys nordligaste by, Tjørnuvík, som ligger ensligt vid en vik omgiven av berg. Sista halvan av sträckan är vägen väldigt smal och slingrar sig fram längs kusten. Ungefär halvvägs passerar man också Fossa, Färöarnas högsta vattenfall.

Hvalvík-Saksun

Saksun ligger fantastiskt fint med utsikt över en lagun omgiven av höga berg. Här ligger ett par mindre hus och en kyrka med grästak som passar in väldigt fint i landskapet. Vägen hit går storslaget genom en bred dal.

Sørvágur-Gásadalur

Den här trippen kan man förslagsvis göra i samband med att man anländer till eller lämnar Färöarna, den börjar nämligen precis vid flygplatsen på ön Vagar. Vägen bjuder på vackra vyer längs kusten men höjdpunkten är den lilla byn Gásadalur som är väldigt vackert belägen. Strax innan byn parkerar man bilen och promenerar 300 m längs en grusväg till vad som antas vara den mest fotograferade platsen på Färöarna, vattenfallet Mulafossur.

Tripadvisor SE 728x90

Kalsoy, Färöarna – Del 2

26 september 2017

Linda

Kommentera

Vår dag på Kalsoy blev en riktigt lugn och skön dag. Efter vi hade besökt Trøllanes och vandrat upp till fyren var vi alla sugna på lunch. Eftersom vi är här i september så finns det inte många ställen att äta på. Det gör det nog inte under sommarmånaderna heller men då verkar det i alla fall finnas något kafé på ön. Vi hade dock matsäck med oss så vi körde vidare mot Mikladalur och där åt vi vår matsäck med utsikt över havet. Sedan var det dags att leta reda på Kópakonan, sälkvinnan, som står nere på stranden. För att komma ner till stranden behöver man gå ner för några uppsättningar trappor men det tar max 10 minuter att ta sig ner för dem. Halvvägs ner finns en kikare där man kan se Kópakonan om vädret är för dåligt för att gå ner till stranden eller om trapporna är för jobbiga.

Legenden säger att sälar är människor som drunknat i havet. En gång om året träffas de på stranden vid Mikladalur och tar av sig sina sälskinn. För en natt blir de människor igen och dansar tillsammans på stranden. En ung man från Mikladalur gömmer sig bakom en klippa den här speciella natten för att se sälarna bli människor. Han får då se en mycket vacker kvinna träda fram ur ett sälskinn. Han blir genast förälskad och stjäl hennes skinn för att hon inte ska kunna bli säl och simma ut i havet igen. När morgonen gryr letar kvinnan förgäves efter sitt skinn. Hon hittar till slut mannen och ber att få sitt skinn tillbaka men mannen vägrar ge det till henne. Han låser istället in det i sitt hus och tar sälkvinnan till sin fru. En dag, när flera år har gått, glömmer han att ta med sig nyckeln till skåpet där skinnet är inlåst när han ger sig ut för att fiska. Kópakonan hittar nyckeln och tar genast på sig sitt skinn och simmar tillbaka ut i havet där hennes sälmake troget väntar på henne. Mannen från Mikladalur bestämmer sig för att bege sig till sälgrottan för att döda sälarna. Natten innan kommer sälkvinnan till honom i drömmen och ber honom skona hennes sälman och barn. Men mannen från Mikladalur dödar alla sälar som finns i grottan och äter även upp Kópakonans man och barn. Då uttalar sälkvinnan en förbannelse över alla män i Mikladalur. Männen kommer i fortsättningen att dö på havet eller störta ner från klippor. Lika många män som det skulle behövas för att räcka runt hela Kalsoy, om de håller varandra i händerna, ska dö innan hon har fått sin hämnd.

De karga klipporna, vattnet och bergen som bakgrund gör det här till en väldigt vacker plats. Och precis ute vid havet så står hon då, Kópakonan. Statyn är en av de mäktigaste jag har sett, med tanke på platsen hon står på och den dramatiska naturen som omger henne.

48 hour sale April Image Banner 832 x 200

Kalsoy, Färöarna – Del 1

24 september 2017

Magnus

2 kommentarer

I vår guidebok om Färöarna beskrivs vyerna vid fyren Kallur som en av de vackraste och mest spektakulära i hela världen. Man förstår att det här är ett ställe man vill försöka ta sig till om man nu rest till Färöarna. Igår var det precis det vi gjorde.

Direkt efter frukost på morgonen tog vi vår hyrbil och körde till Klaksvik, Färöarnas näst största stad. Målet var att hinna med färjan som skulle avgå kl 10 mot Syðradalur på ön Kalsoy. Flera av de större öarna förbinds med tunnlar men till Kalsoy är det alltså färja som gäller. 20 minuter tar färden och den kostade oss 200 danska kronor tur och retur. Betalar gör man genom bilfönstret i samband med att man åker på färjan, kortbetalning går bra. Vilka tider färjan går får man se till att ha koll på, schema finns på nätet.

Det finns bara en väg på Kalsoy. GPS är alltså onödigt (vilket jag skulle vilja hävda gäller hela Färöarna). Vägen löper från Syðradalur i söder, längs öns östkust, upp till Trøllanes i norr. Fyra tunnlar åker man igenom, den längsta över 2 km. Tunnlarna har knappt någon belysning och endast en fil. Bilar påväg norrut har företräde och lyckligtvis finns mötesplatser inne i tunnlarna. Det finns heller ingen affär eller restaurang på Kalsoy. Möjligen finns något sommaröppet café men i september när vi nu var här fanns ingenting och vi hade därför packat en ryggsäck med varm choklad, smörgåsar, frukt och godis. Godiset var framförallt tänkt att peppa barnen med inför vad som komma skulle.

I Trøllanes parkerade vi bilen för att börja vandringen mot öns nordspets och fyren Kallur. Vandringen är inte farligt lång eller svår men lite brant, framförallt i början. Barnen klarade den faktiskt nästan helt utan att klaga och med två godispauser tog det uppskattningsvis 1 timme enkel väg. Väl framme är det är en fantastiskt storslagen plats man befinner sig på. Har man något anlag för höjdrädsla är det inte omöjligt att man känner av det med klippor som stupar väldigt långt ner mot havet. För att ta sig till den punkt som ger den tveklöst bästa vyn behöver man dessutom gå ca 20-30 meter längs en ganska smal stig där det delvis sluttar brant på båda sidorna. Hit tar man inte med barnen, fram till fyren går bra men inte längre.

Med facit i hand får guideboken rätt. Det är en fantastisk vy att ta in som inte rättvist går att återge i bilder.


Black Hills och Mount Rushmore

7 september 2017

Magnus

Kommentera

Deadwood

Deadwood är en gammal stad som fick en boom när guld hittades i Black Hills på 1870-talet. Staden blev snabbt fylld av spelare, outlaws och guldgrävare. Det var på Saloon 10 här som Wild Bill Hickok blev skjuten när han spelade poker. Han satt då med par i ess och par i åttor på handen och det är därför känt som ”Död mans hand”. Inne på Saloon 10 spelas några gånger om dagen upp en kort teater om Wild Bill och hans död. Stolen han satt på när han sköts finns också bevarad där. I staden kan man besöka kyrkogården där Wild Bill och Calamity Jane ligger begravda. Sedan det blev lagligt att spela igen, i slutet av 1900-talet, finns det mängder av casinon här och lagarna i South Dakota är hårda. Barn får inte vara nära en spelmaskin och absolut inte se på när någon spelar så på vissa ställen är det svårt att ha med barnen eftersom det finns spelmaskiner nästan överallt. Det finns också många salooner, barer och souveniraffärer. Vi promenerade omkring några timmar, åt en glass, besökte Adams museet och såg teatern om Wild Bill. Sedan tyckte vi att det räckte och åkte vidare mot Mount Rushmore.

Mount Rushmore

Mount Rushmore är ju en av de mest kända platserna i USA. Vi kom dit på kvällen runt sju. Det är gratis inträde men det kostar 10 dollar att parkera bilen. Dock gäller parkeringsbiljetten ett år. Trots att det var kväll var det ganska mycket folk här (Överhuvudtaget är det ganska mycket människor i rörelse i de här trakterna, åtminstone sommartid). Vi tog några kort, promenerade en bit och åt en god middag i restaurangen som också ligger här. När vi skulle åka därifrån berättade en kvinna att showen precis skulle börja och när vi gick ner i amfiteatern var den full av folk. ”Showen” bestod av att en ranger berättade om hur amerikanerna hade besegrat engelsmännen i några slag och sedan läste hon en dikt som hade skrivits då, dikten som numera är USA’s nationalsång. Militärer fick resa på sig och fick en applåd och sedan visades en film om presidenterna som är avbildade i klipporna och deras historia. Det hela avslutades med att berget lystes upp och alla sjöng nationalsången tillsammans. Patriotiskt som vanligt vid såna här platser.

Custer State Park

Peter Norbeck Scenic Byway är en slingrande väg genom Black Hills, över träbroar och genom tunnlar. När vi var här bilade vi en del av den sträckan, från Mount Rushmore, längs den väg som formellt heter Highway 16A och söderut till Custer State Park. Här vek vi in på en annan väg kallad Wildlife Loop Road, en sträcka där det ska finnas goda möjligheter att se vilda djur. Vi såg bisonoxar, präriehundar och vilda åsnor. Det här är en väldigt fin del av Black Hills och tveklöst något man ska lägga minst en dag på om man befinner sig är och har tillgång till bil.


Little Bighorn

7 augusti 2017

Magnus

Kommentera

I sydöstra delen av Montana ligger Little Bighorn National Monument. Det är alltså platsen för det mest kända slaget i kriget mellan Siouxindianerna och USA’s armé, slaget vid Little Bighorn. Slaget utkämpades i juni 1876 och siouxindianerna gick segrande ur den striden där bl.a den kände officeraren George Custer stupade.

National Monuments i USA är, likt nationalparkerna, ställen som sällan gör en besviken. Det kostar $20 att åka in (när vi var här hade vi dock tur, betalstationen var obemannad och vi fick åka in utan att betala). Här finns ett litet museum med tillhörande shop som är intressant att besöka, även barnen tyckte det var intressant och ställde många frågor. Alldeles utanför museet hålls Ranger Talks, här är det bara att slå sig ner och lyssna när en ranger berättar historien kring platsen. Framförallt tar man dock den lilla promenadvägen (inte mer än 100-200 meter) som leder upp till kullen, Last Stand Hill, och området där omkring där slaget stod. Här finns ett minnesmonument, informationsskyltar och stenar som visar var soldater och indianer stupade. Det hade varit stort om man här hade talat om vilket folkmord som faktiskt begicks på ursprungsbefolkningen i Nordamerika under den här tiden. Det gör man inte, men det känns ändå som att båda sidor lyfts fram på ett ganska balanserat och respektfullt sätt.

På området ligger också Custer National Cemetery, en begravningsplats med vita gravstenar i långa rader. Här ligger några av de soldater som stupade vid slaget begravda men framför allt soldater från världskrigen eller andra krig där USA varit inblandat.


Kaffestugan i Böda och en härlig dag på Öland

2 augusti 2017

Linda

Kommentera

Den här sommaren har varit så bra! Så trots att de 7 semesterveckorna börjar lida mot sitt slut så känns det faktiskt helt okej. Dessutom har vi en del reseplaner för hösten och våren att se fram emot. Vi har också en hel del inlägg kvar att skriva om vår road trip i USA i sommar, Öland och Stockholm så det dyker upp här på bloggen inom kort.

Idag kom vi upp mycket tidigare än vanligt och fick en lång och skön dag på Öland. Vi åt lunch i Böda. Där finns Kaffestugan som kan ha Ölands godaste pizzor, i alla fall av de vi har testat. Jag önskar att det fanns sådana pizzor i vår stad!

På Kaffestugan bakas pizzor bara under sommaren och det finns inte så många olika sorter att välja mellan, men det gör inget när alla är så goda. Pizzorna är väldigt populära så det brukar vara ganska lång väntetid, men idag hade vi tur och kom precis vid 12 när de börjar baka pizzor och behövde inte vänta länge alls. Pizzorna bakas i stenugn och bagaren lägger på flera av ingredienserna efter gräddningen. Idag delade vi på två pizzor, den ena var en med vit parmesansås, färsk potatis, chevre, cheddar, mozzarella, färsk rosmarin och honung. Den andra hade tomatsås, soltorkade tomater, ost, rödlök, ruccola, avokado och citronolja. Mums! Jag längtar redan till nästa sommar!

Kaffestugan ligger längs vägen och ser inte så mycket ut för världen men låt er inte luras, där inne väntar fantastiska saker! Kaffestugan gör egen glass, rostar sitt eget kaffe och bakar surdegsbröd och bullar utöver de smaskiga pizzorna. Ett ställe som ni alltså inte bör missa när ni besöker norra Öland nästa gång.

.


Stockholm, Wisconsin

18 juli 2017

Magnus

Kommentera

Inlägget innehåller reklam genom en annonslänk till Bokus.

För en tid sen läste jag boken United Stockholms of America som med text och bild beskriver den handfull orter i USA som grundats av svenska utvandrare och fått namnet Stockholm. En av dessa orter som faktiskt lever kvar ligger vid Mississippifloden i Wisconsin, ca 1,5 timmars bilväg från Minneapolis. Här bodde vi på det lilla, charmiga Spring Street Inn. Bart, som driver Spring Street Inn, är en smått excentrisk men väldigt trevlig och gästvänlig värd. Han har katter, hundar, höns, fiskar och en papegoja vilket barnen älskade. Hela kvällen satt han ute på trottoarkanten och spelade gitarr, munspel och sjöng vilket både vi och barnen gillade. Mycket stämningsfullt.

Stockholm har en handfull små butiker, många med inriktning på konst och hantverk. Bland annat finns en svensk hemslöjdsbutik men det finns även ett pajcafé, en ”general store” och ett litet museum som berättar om ortens historia och är gratis att gå in i. Är man här en vardag, vilket vi var, stänger tyvärr allt kl 17. Vill man hitta en bit mat på kvällen är då bästa alternativet att ta bilen till Pepin, som ligger ca 10 minuter med bil söderut längs floden.

Erik Peterson hette den svenske immigrant som grundade Stockholm på 1850-talet. Han hade utvandrat från Sverige och jobbade med timmer på Mississippifloden när han upptäckte en plats han tyckte skulle lämpa sig för nybyggare. Han återvände till sin hemort i Sverige, Bjurtjärn, för att få fler folk att utvandra. Fler än 200 personer fick han med sig som han tog bra betalt av men de blev inkvarterade under dåliga förhållanden vid färden över Atlanten och på tåget vidare västerut mot Wisconsin blev det boskapsvagn. En tredjedel av utvandrarna, inklusive hans egen mor, dog. Många avbröt resan, endast 30 personer kom fram och kunde slå sig ner och börja bygga upp det som idag är Stockholm, Wisconsin. Erik Petersons grav finns en kort promenad från centrum. Den var inte helt lätt att hitta men Charlene på Bogus Creek Cafe, där vi hade ätit frukost, visade prov på amerikansk småstadsvänlighet och promenerade med oss och visade vägen.

Det här var ett ställe vi borde ha stannat längre på.


Badlands National Park

8 juli 2017

Magnus

1 kommentar

I South Dakota ligger Badlands National Park, en av USA’s många och ofta spektakulära nationalparker. Den här utgör inget undantag med ett landskap som ibland känns som taget från en annan planet.

Det största besöksmålet i South Dakota är Mount Rushmore och Black Hills. Är man där är det helt klart värt att ta en dagsutflykt hit. Vi bilade från Rapid City och istället för att välja den snabba motorvägen I-90 som går rakt genom hela delstaten åkte vi highway 44 mot den lilla staden Scenic. Scenic är en i det närmaste övergiven spökstad som i sig är värd ett kortare stopp. Dessutom får man en del ganska fina vyer över hur landskapet förändrar sig när man närmar sig nationalparken den här vägen.

Cirka en timme med bil från Rapid City, via Scenic, till Badlands National Park. Sen är det minst en timme till för att bila igenom hela nationalparken, lägg där till alla stopp du vill göra på vägen. Det finns många platser att stanna på som bjuder på spektakulära vyer. 20 dollar kostar det att åka in i parken.

Några saker att tänka på, speciellt om man reser hit med barn.


Laura Ingalls Homestead

8 juli 2017

Linda

1 kommentar

Igår spenderade vi eftermiddagen och natten på Ingalls Homestead utanför den lilla staden De Smet i South Dakota. Det var här ”Pa”, Charles Ingalls, köpte mark och byggde ett hus åt sin familj. På området finns nu flera olika byggnader från Laura Ingalls tid, bland annat en kyrka och en skola. Båda byggnaderna har flyttats dit i efterhand. Skolan som Laura gick i låg i De Smet, 1 mile från deras hus.

På Ingalls mark finns nu alltså ett ställe som kallas Ingalls Homestead. Där odlar de majs och havre på samma sätt som familjen Ingalls gjorde. Det kostar 12 dollar i inträde och sedan är allt barnen gör gratis. De får helt enkelt prova på att vara barn på Lauras tid. Tjejerna började med att rida på en ponny och köra en liten kärra efter en häst. Sedan åkte vi en stor vagn bort till skolhuset. Även den här vagnen fick tjejerna köra, det var väldigt spännande tyckte de! När vi kom fram till skolhuset kom läraren ut och ringde i klockan eftersom det var dags för lektion. Barnen fick låna kläder och sedan fick vi alla sätta oss i skolbänkar. Läraren berättade lite om hur det var i skolan på den tiden, vilken matsäck barnen brukade ha med sig, vad de gjorde på rasterna och vad som hände om en elev inte skötte sig till exempel. Vi fick också delta i några korta lektioner. När skolan var slut för dagen åkte vi vidare till garaget. Där fick barnen göra egna dockor av majs, mala mjöl och göra varsitt hopprep. I ett hus som var en replika av huset Ingalls bodde i fick barnen prova att spela orgel, se hur en familj bodde på den tiden, göra en leksak och tvätta och mangla. Det fanns också ett litet uthus där det fanns mer än 10 kattungar. Här ville barnen stanna hela kvällen. De ville inte ens äta glass eftersom de inte ville vara borta från kattungarna så länge.


Under sommartid är Ingalls Homestead öppet 9-19. Det finns toaletter och en en giftshop som säljer alla böcker av Laura Ingalls i olika format. Det finns också en del gammaldags leksaker att köpa. I flera av husen finns det kylskåp med kallt vatten att köpa för 75 cent. Det var mycket uppskattat när vi var där eftersom temperaturen var runt 35 grader.

Vi hade även bokat en vagn att sova i över natten. Det gjorde att vi hade hela stället nästan för oss själva efter klockan 19. Barnen fortsatte att leka med kattungarna och vi satt och läste varsin bok. Senare på kvällen tände vi en eld och grillade marshmallows och gjorde S’mores. Godare än jag hade anat faktiskt!

Vagnen var enkel, hade två enkelbäddar och en bredare där 2 personer kunde sova.  Det fanns en fläkt och el men inga lampor i vagnen. Toalett och dusch fanns i en byggnad i närheten. Eftersom det var en väldigt varm dag var det varmt i vagnen på natten. Vi betalade 60 dollar för en natt och då behövde vi ta med oss sängkläder och kuddar själva. Vagnarna är rena och fräscha men det är inget lyxboende. Däremot är det lyxigt att sitta ute på kvällen och ha hela platsen nästan för sig själva.


1 av 31