2 Globetrotters

Reser med barn

Första dagarna i Orlando

28 juni 2018
Linda
Kommentera

Nu är vi äntligen iväg på sommarens roadtrip! Den här sommaren kommer vi bila i Florida 3 veckor. Vi har försökt att göra resan så barnanpassad som möjligt och låtit barnen vara med och planera vad vi ska göra och se. De första fem dagarna har vi spenderat i Orlando. Vi bodde först på ett motell med fin pool som barnen badade i varje morgon. Nu har vi istället tagit in på ett hotell som ligger precis vid Universalparkerna. Det var länge sedan vi bodde på ett så dyrt hotell men det känns skönt att prova på det ibland och det finns många fördelar att bo på hotellen här när man besöker temaparkerna. Det kommer många inlägg i bloggen framöver som hjälp om du planerar en egen Floridaresa. Vi har skrivit om parkerna och kostnader kring det och hur vi har tänkt kring vad vi lagt pengar på.

Vår rutt den här resan ser ut ungefär så här:

Följ oss gärna på Facebook, Instagram eller Bloglovin så du inte missar några framtida inlägg!


Photo tour i Lissabon – lite fler bilder

1 maj 2018
Linda
Kommentera

En av de första dagarna vi bodde i Lissabon gick vi upp redan klockan sex eftersom vi skulle möta upp Klaudia, en fotograf som vi hittat på Airbnb. Vi gjorde oss i ordning och tog en Uber till Alfama där hon väntade på oss. Sedan fick vi vara fotomodeller för några timmar medan vi gick runt i staden. På en del ställen kom även andra människor med sina mobilkameror och tog kort på oss. De trodde säkert att vi var några slags kändisar. Speciellt en japanska var väldigt glad när vi stod utanför en kyrka, hon tog flera kort på oss som hon sen kom fram och visade på sin telefon och skrattade mycket. Barnen fotograferas ju ofta av oss, speciellt när vi reser, så de tyckte inte att det var jättekul att posera men de var duktiga och det blev en del fina foton. Det är väldigt tacksamt att fotografera i Lissabon eftersom det finns så många fina bakgrunder att använda sig av.

Mer detaljer om dagen finns att läsa här.


Pasteis de Belem

18 april 2018
Linda
Kommentera

På matlagningskursen som Vilja och jag var med på i Lissabon fick vi smaka varma Pastel de Natas till efterrätt.  Pedro, vår kock, sa att även om de han hade lagat var goda så var vi tvungna att prova de äkta som finns i Belem på Pasteis de Belem. De har tillverkats i samma byggnad i Belem sedan 1837 och receptet kommer ursprungligen från ett kloster som fanns i närheten. Receptet är hemligt och ingen i tillagningen vet hela receptet, bara sin del. Pasteis de Belem är troligen en av Lissabons största turistattraktioner, det finns nämnt som ett ställe man bara måste äta på om man är i närheten, av de flesta guideböcker.

Vi var på ett sånt ställe i New Orleans som var väldigt hajpat med långa köer och små bakverk som alla bara måste köpa. Den gången blev vi väldigt besvikna. När vi först kom till Pasteis de Belem kändes det väldigt likt kaféet i New Orleans och jag erkänner att jag inte hade höga förväntningar. Som tur var blev jag inte besviken den här gången!

Det finns två köer utanför Pasteis de Belem som går långt ut på gatan. De är för take away. Om du istället går långt in i lokalen finns en annan lång kö som leder fram till att få ett bord att sitta vid inne i kaféet och få beställa av en servitör. Här ställde vi oss. Kön gick dock framåt fort eftersom det fanns många bord i lokalen. Såklart är det Pastel de Nata som ska beställas in när du fått ditt bord. Vi beställde varsin men kunde gärna beställt fler kände vi direkt när vi tagit första tuggan. De serveras ljumma och skalet är krispigt och frasigt men inuti finns en len kräm som liknar crème brûlée. Ja ni hör ju! Dessutom hade de väldigt god varm choklad där, den där sorten som liknar ljummen smält chokladpudding.

Pastel de Nata finns att hitta överallt i Lissabon, det är en vanlig frukost tillsammans med kaffe för portugiser men det är här i Belem de äkta köps. Pedro, vår kock, berättade att han åker dit och köper sina när suget sätter in. Och han köper aldrig färre än 12 eftersom de går åt så snabbt.


Photo shoot med Klaudia i Lissabon

14 april 2018
Linda
1 kommentar

Vi har ju använt oss av Airbnb en hel del de senaste resor, men då bara till att boka boende. Den här resan är första gången vi har provat att boka upplevelser via dem. Det fungerar på samma sätt som boendebokningarna. Du behöver vara medlem i Airbnb, vilket är gratis och sedan söker du bara på vilken stad du ska besöka och väljer upplevelse istället för boende. Det är privatpersoner som anordnar olika slags upplevelser i mindre grupper och det kan verkligen vara vad som helst. I Portugal är det många som ordnar olika slags matupplevelser, allt från provsmakningar till middagar hemma hos privatpersoner. Det finns också olika stadspromenader, surfinglektioner, svampplockning, meditation i skogen och mycket mycket mer. Jag blir riktigt sugen på att komma på ett eget koncept i vår stad.

Men idag hade vi då bokat en stadspromenad med en fotograf. Det var bara vår familj som var med eftersom hon bara tar små grupper och det kändes bra. Jag känner mig naturligare bakom kameran än framför så det kändes lite fånigt först men det blev mindre stelt efter en stund. Vi möttes på morgonen eftersom ljuset är fint då och det inte är så fullt av människor överallt i stan. Sedan tog vi en promenad tillsammans och stannade på olika platser där det fanns fina fasader eller utsikter till exempel. Eftersom det bara var vi i familjen så fick vi ta det helt i vår takt och Klaudia kom med förslag på vart vi skulle gå men lyssnade också på hur vi ville ha det. Vi gick ungefär i två och en halv timme innan vi stannade och pratade på ett utomhuskafé.

Sedan tog det bara några timmar innan Klaudia skickade de redigerade bilderna till oss. Hon garanterar minst 15 fotografier på varje person som är med på turen och vi fick totalt 72 bilder. Klaudia rekommenderar att man sminkar sig och klär sig snyggt men har bra skor. Hon berättade att vi var den första familjen med lite större barn hon fotograferat. Oftast är det yngre tjejer som vill ha modellbilder på sig själva som brukar anlita henne. Hon jobbar heltid som arkitekt så det här gör hon mest för att det är kul och bara vissa helger. Men hon får många förfrågningar och skulle om hon ville kunna fotografera på heltid.

Fotovandringen kostade cirka 50 € per person och då ingick 15-20 redigerade digitala bilder. Eftersom vi aldrig lyckas få till fina familjebilder så var det klart värt det för oss.

Vill du veta mer om Airbnb så har vi gjort en nybörjarguide! Om du blir medlem genom den sidan så får du 360 kr att bo för på valfritt Airbnb i hela världen, bra deal va?


I Lissabon

9 april 2018
Magnus
Kommentera

Här i Lissabon bor vi i en lägenhet i stadsdelen Alcantara. Paret som hyr ut lägenheten har hela tiden varit fantastiskt vänliga och hjälpsamma. Från att dom välkomnade oss sent på kvällen när vi kom från flygplatsen till att snabbt svara på frågor vi haft. Ytterligare en mycket bra erfarenhet av Airbnb alltså som jag bara kan tala varmt om.

En av flera anledningar till att vi valde just den här lägenheten var närheten till spårvagnshållplatsen (precis utanför ytterdörren) och första dagen här gick jag och köpte spårvagnskort till hela familjen. Efter en resa i en knökfull spårvagn har vi dock gått över till att enbart använda Uber för att ta oss runt i staden. Det visar sig att en Uberresa, förutom att den är bekvämare, oftast blir något billigare för oss alla fyra än att ta spårvagnen.

Vi hade ju oturen att bli sjuka vilket har hållit oss i lägenheten betydligt mer än planerat. Vi har dock lyckats ta oss runt och sett de flesta av Lissabons stadsdelar och mer inlägg kring saker vi gjort kommer inom kort här på bloggen.

I förrgår valde vi att hyra bil och har för tillfället en liten Renault parkerad på en gata några kvarter från lägenheten. Vi gjorde en utflykt till Sintra en bit utanför Lissabon och idag bilade vi över Ponte 25 de Abril (Lissabons kopia av San Franciscos Golden Gate bridge) för att komma till Jesusstatyn (Lissabons kopia av Rio de Janeiros jesusstaty).


En av två

4 april 2018
Linda
Kommentera

Nu har vi varit drygt en vecka här i Portugal och har som tur är en vecka kvar. För tyvärr har sjukdomarna avlöst varandra här, så hittills har inte hela familjen varit på topp samtidigt förrän idag. Jag åkte på matförgiftning och resten av familjen har haft feber och ont i kroppen. Men vi har gjort en del saker ändå, ibland har vi delat upp oss så de sjukaste har varit hemma i lägenheten och vilat och ibland har vi åkt iväg hela familjen. Vi har varit på matlagningskurs, blivit fotograferade av en fotograf, shoppat, besökt Marinmuseet och LX Factory bland annat. Allt det här kommer det mer om i separata inlägg senare. Idag ville vi mest ge ifrån oss ett livstecken här i bloggen och bjuda på några bilder från Lissabon.


Strawbale winery utanför Sioux falls

4 mars 2018
Linda
Kommentera

Ibland läser man om ett ställe innan man åker dit, det låter så där mysigt och härligt och så blir man besviken när man upplever det på riktigt. Men med Strawbale winery var det som tur var inte så. Det var precis sådär mysigt som det lät när vi läste om det på nätet.

Strawbale winery är en vingård som ligger ute på landet nära Sioux falls, så vi lämnade in vår packning på vårt Airbnb och åkte sedan direkt till Strawbale. Vi fick en riktigt fin eftermiddag på vingården med levande musik och vin såklart. Vi åt nygräddad pizza i stolar framför den lilla scenen och drack vinslush till. Vinslush ja, det var en trevlig ny bekantskap för mig och slush på gårdens fruktviner var riktigt passande eftersom det var en så varm eftermiddag. Jag ser redan fram emot att återskapa deras vinslush hemma i mitt eget kök.

Strawbale har även ett tasting room där man kan smaka deras olika viner och såklart även köpa med sig några flaskor. Vi var där en torsdag och då har de något som kallas ”summer porch” där olika artister uppträder på deras lilla scen, några lokala foodtrucks säljer mat och det finns också lite konsthantverk att köpa. De ordnar flera olika event, hade vi varit där en söndag hade jag gärna gått på deras ”sangria sunday”.

Barnen var som vanligt mest intresserade av alla djur de kunde hitta och på vingården fanns både hönor, tuppar och katter som sprang omkring bland besökarna. Det var skönt att det var så avslappnad stämning utomhus så barnen kunde springa runt och leka och utforska utan att störa de andra besökarna. Det är inte alltid, eller om vi ska vara ärliga, så är det faktiskt ganska sällan barnen ser och uppskattar det vi uppskattar. Deras höjdpunkt den här dagen var absolut katten som gick omkring på vingården och ibland lät sig bäras några sekunder av ivriga barnhänder. Vår höjdpunkt var levande musik, nygräddad pizza och iskall slush. Men det gör inget. Det är så härligt att resa med barnen för de ser helt andra saker än vi vuxna gör.


3 vackra vägar på Färöarna

20 oktober 2017
Magnus
Kommentera

Finns det någon väg man inte skulle kunna benämna som vacker på Färöarna? Tveksamt är mitt svar efter att ha spenderat en knapp vecka här och bilat drygt 50 mil. Här listar jag dock tre vägsträckor som är värda att lyftas fram.

Nesvík-Tjørnuvík


Den här vägen leder upp till Streymoys nordligaste by, Tjørnuvík, som ligger ensligt vid en vik omgiven av berg. Sista halvan av sträckan är vägen väldigt smal och slingrar sig fram längs kusten. Ungefär halvvägs passerar man också Fossa, Färöarnas högsta vattenfall.

Hvalvík-Saksun

Saksun ligger fantastiskt fint med utsikt över en lagun omgiven av höga berg. Här ligger ett par mindre hus och en kyrka med grästak som passar in väldigt fint i landskapet. Vägen hit går storslaget genom en bred dal.

Sørvágur-Gásadalur

Den här trippen kan man förslagsvis göra i samband med att man anländer till eller lämnar Färöarna, den börjar nämligen precis vid flygplatsen på ön Vagar. Vägen bjuder på vackra vyer längs kusten men höjdpunkten är den lilla byn Gásadalur som är väldigt vackert belägen. Strax innan byn parkerar man bilen och promenerar 300 m längs en grusväg till vad som antas vara den mest fotograferade platsen på Färöarna, vattenfallet Mulafossur.


Kalsoy, Färöarna – Del 2

26 september 2017
Linda
Kommentera

Vår dag på Kalsoy blev en riktigt lugn och skön dag. Efter vi hade besökt Trøllanes och vandrat upp till fyren var vi alla sugna på lunch. Eftersom vi är här i september så finns det inte många ställen att äta på. Det gör det nog inte under sommarmånaderna heller men då verkar det i alla fall finnas något kafé på ön. Vi hade dock matsäck med oss så vi körde vidare mot Mikladalur och där åt vi vår matsäck med utsikt över havet. Sedan var det dags att leta reda på Kópakonan, sälkvinnan, som står nere på stranden. För att komma ner till stranden behöver man gå ner för några uppsättningar trappor men det tar max 10 minuter att ta sig ner för dem. Halvvägs ner finns en kikare där man kan se Kópakonan om vädret är för dåligt för att gå ner till stranden eller om trapporna är för jobbiga.

Legenden säger att sälar är människor som drunknat i havet. En gång om året träffas de på stranden vid Mikladalur och tar av sig sina sälskinn. För en natt blir de människor igen och dansar tillsammans på stranden. En ung man från Mikladalur gömmer sig bakom en klippa den här speciella natten för att se sälarna bli människor. Han får då se en mycket vacker kvinna träda fram ur ett sälskinn. Han blir genast förälskad och stjäl hennes skinn för att hon inte ska kunna bli säl och simma ut i havet igen. När morgonen gryr letar kvinnan förgäves efter sitt skinn. Hon hittar till slut mannen och ber att få sitt skinn tillbaka men mannen vägrar ge det till henne. Han låser istället in det i sitt hus och tar sälkvinnan till sin fru. En dag, när flera år har gått, glömmer han att ta med sig nyckeln till skåpet där skinnet är inlåst när han ger sig ut för att fiska. Kópakonan hittar nyckeln och tar genast på sig sitt skinn och simmar tillbaka ut i havet där hennes sälmake troget väntar på henne. Mannen från Mikladalur bestämmer sig för att bege sig till sälgrottan för att döda sälarna. Natten innan kommer sälkvinnan till honom i drömmen och ber honom skona hennes sälman och barn. Men mannen från Mikladalur dödar alla sälar som finns i grottan och äter även upp Kópakonans man och barn. Då uttalar sälkvinnan en förbannelse över alla män i Mikladalur. Männen kommer i fortsättningen att dö på havet eller störta ner från klippor. Lika många män som det skulle behövas för att räcka runt hela Kalsoy, om de håller varandra i händerna, ska dö innan hon har fått sin hämnd.

De karga klipporna, vattnet och bergen som bakgrund gör det här till en väldigt vacker plats. Och precis ute vid havet så står hon då, Kópakonan. Statyn är en av de mäktigaste jag har sett, med tanke på platsen hon står på och den dramatiska naturen som omger henne.


Kalsoy, Färöarna – Del 1

24 september 2017
Magnus
2 kommentarer

I vår guidebok om Färöarna beskrivs vyerna vid fyren Kallur som en av de vackraste och mest spektakulära i hela världen. Man förstår att det här är ett ställe man vill försöka ta sig till om man nu rest till Färöarna. Igår var det precis det vi gjorde.

Direkt efter frukost på morgonen tog vi vår hyrbil och körde till Klaksvik, Färöarnas näst största stad. Målet var att hinna med färjan som skulle avgå kl 10 mot Syðradalur på ön Kalsoy. Flera av de större öarna förbinds med tunnlar men till Kalsoy är det alltså färja som gäller. 20 minuter tar färden och den kostade oss 200 danska kronor tur och retur. Betalar gör man genom bilfönstret i samband med att man åker på färjan, kortbetalning går bra. Vilka tider färjan går får man se till att ha koll på, schema finns på nätet.

Det finns bara en väg på Kalsoy. GPS är alltså onödigt (vilket jag skulle vilja hävda gäller hela Färöarna). Vägen löper från Syðradalur i söder, längs öns östkust, upp till Trøllanes i norr. Fyra tunnlar åker man igenom, den längsta över 2 km. Tunnlarna har knappt någon belysning och endast en fil. Bilar påväg norrut har företräde och lyckligtvis finns mötesplatser inne i tunnlarna. Det finns heller ingen affär eller restaurang på Kalsoy. Möjligen finns något sommaröppet café men i september när vi nu var här fanns ingenting och vi hade därför packat en ryggsäck med varm choklad, smörgåsar, frukt och godis. Godiset var framförallt tänkt att peppa barnen med inför vad som komma skulle.

I Trøllanes parkerade vi bilen för att börja vandringen mot öns nordspets och fyren Kallur. Vandringen är inte farligt lång eller svår men lite brant, framförallt i början. Barnen klarade den faktiskt nästan helt utan att klaga och med två godispauser tog det uppskattningsvis 1 timme enkel väg. Väl framme är det är en fantastiskt storslagen plats man befinner sig på. Har man något anlag för höjdrädsla är det inte omöjligt att man känner av det med klippor som stupar väldigt långt ner mot havet. För att ta sig till den punkt som ger den tveklöst bästa vyn behöver man dessutom gå ca 20-30 meter längs en ganska smal stig där det delvis sluttar brant på båda sidorna. Hit tar man inte med barnen, fram till fyren går bra men inte längre.

Med facit i hand får guideboken rätt. Det är en fantastisk vy att ta in som inte rättvist går att återge i bilder.


2 av 29