På matlagningskursen som Vilja och jag var med på i Lissabon fick vi smaka varma Pastel de Natas till efterrätt.  Pedro, vår kock, sa att även om de han hade lagat var goda så var vi tvungna att prova de äkta som finns i Belem på Pasteis de Belem. De har tillverkats i samma byggnad i Belem sedan 1837 och receptet kommer ursprungligen från ett kloster som fanns i närheten. Receptet är hemligt och ingen i tillagningen vet hela receptet, bara sin del. Pasteis de Belem är troligen en av Lissabons största turistattraktioner, det finns nämnt som ett ställe man bara måste äta på om man är i närheten, av de flesta guideböcker.

Vi var på ett sånt ställe i New Orleans som var väldigt hajpat med långa köer och små bakverk som alla bara måste köpa. Den gången blev vi väldigt besvikna. När vi först kom till Pasteis de Belem kändes det väldigt likt kaféet i New Orleans och jag erkänner att jag inte hade höga förväntningar. Som tur var blev jag inte besviken den här gången!

Det finns två köer utanför Pasteis de Belem som går långt ut på gatan. De är för take away. Om du istället går långt in i lokalen finns en annan lång kö som leder fram till att få ett bord att sitta vid inne i kaféet och få beställa av en servitör. Här ställde vi oss. Kön gick dock framåt fort eftersom det fanns många bord i lokalen. Såklart är det Pastel de Nata som ska beställas in när du fått ditt bord. Vi beställde varsin men kunde gärna beställt fler kände vi direkt när vi tagit första tuggan. De serveras ljumma och skalet är krispigt och frasigt men inuti finns en len kräm som liknar crème brûlée. Ja ni hör ju! Dessutom hade de väldigt god varm choklad där, den där sorten som liknar ljummen smält chokladpudding.

Pastel de Nata finns att hitta överallt i Lissabon, det är en vanlig frukost tillsammans med kaffe för portugiser men det är här i Belem de äkta köps. Pedro, vår kock, berättade att han åker dit och köper sina när suget sätter in. Och han köper aldrig färre än 12 eftersom de går åt så snabbt.