Geografiska extrempunkter har alltid lockat mig. Cabo da Roca, Europas västligaste punkt utanför Lissabon. Agulhas, Afrikas sydligaste punkt. USA’s sydligaste punkt i Key West. Definitivt nördigt, jag vet. Häromdagen var det så dags att checka av ännu ett sådant ställe. Sveriges nordligaste punkt, platsen där Sverige, Norge och Finland möts: Treriksröset.

Anmärkningsvärt nog, eftersom vi bor i södra Sverige, anlände vi norrifrån. Vi hade spenderat två nätter i Tromsø i Norge och därifrån bilat drygt 2 timmar sydost till Kilpisjärvi i Finland. Detta är den bästa utgångspunkten för den som vill ta sig till Treriksröset.

Kilpisjärvi

Kilpisjärvi är ett mycket litet samhälle men har, säkerligen tack vare Treriksröset, fyra restauranger, en välsorterad matbutik, bensinmack och stugor för övernattning. Den som vill kan vandra drygt en mil från Kilpisjärvi till Treriksröset. Vi valde dock det andra alternativet som är att ta båten M/S Malla till Koltaluokta som är ett gammalt sameviste. Därifrån har man bara 3 kilometer kvar att vandra. Mellan midsommar och slutet på september gör båten tre turer per dag. Turen tar ca 45 minuter enkel väg.

Vid bryggan i Koltaluokta finns ingenting förutom en informationstavla, ingen möjlighet att få tak över huvudet. Här är det bara att ta sig de 3 kilometerna längs den relativt lätta vandringsleden mot Treriksröset.

Väl på plats kan man så roa sig med att besöka tre olika länder inom loppet av några sekunder eller bara kontemplera över vilken plats man befinner sig på. Inte för länge dock, 2 timmar har man på sig innan båten åker tillbaka igen.

Vi var här med fem barn i åldrarna 6 till 11 år vilket inte var några problem alls. Det finns en risk att det är lerigt eller blött på vissa delar av leden så bra skor kan vara en fördel. En ryggsäck med lite extra kläder för att klara kallare eller blötare väder är en bra idé, liksom nåt att dricka och äta – inte minst om man har barn med som kan behöva lite extra energi och motivation.

Är man ute efter vackra, storslagna vyer blir man inte besviken men det finns bättre platser i norra Sverige. Uppskattar man liksom jag att ta sig till platser som denna så är det dock tveklöst värt det.